EU & arbetsrätt 3 2000


 

ÄNNU ETT DISKRIMINERINGSDIREKTIV I HAMN

Många ändringar i ministerrådet

Den 17 oktober nådde ministerrådet politisk enighet om det direktiv som skall förbjuda diskriminering i arbetslivet på grund av religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Texten granskas nu av juristlingvisterna och kan sedan antas formellt. Därmed har EU på mindre än ett år fört båda de direktiv som ingick i kommissionens ”antidiskrimineringspaket” i hamn (se EU & arbetsrätt nr 4/99 och nr 2/00). Direktivet om likabehandling av personer oavsett ras eller etniskt ursprung, nr 2000/43, som skall motverka diskriminering inte bara i arbetslivet utan också i en rad andra sammanhang, antogs den 29 juni. Den 19 juli 2003 skall det vara genomfört i medlemsstaterna.

De slutliga texterna skiljer sig på många punkter från kommissionens förslag. Bland annat har definitionen av begreppet diskriminering ändrats: Indirekt diskriminering skulle, enligt kommissionens ändrade förslag till direktiv 2000/43 (KOM(2000) 328 final), anses förekomma när en skenbart neutral bestämmelse eller ett skenbart neutralt kriterium eller förfaringssätt innebär en risk för att personer av en viss ras eller ett visst etniskt ursprung missgynnas (”is intrinsically liable to affect…and if there is a consequent risk”), om inte bestämmelsen etc är objektivt motiverad av ett berättigat mål och medlen för att uppnå detta är lämpliga och nödvändiga. Som artikeln slutligen formulerades krävs att bestämmelsen etc ”missgynnar” dessa personer. Av ordalydelsen förefaller det alltså som om det inte räcker att den typiskt sett är ägnad att ha en diskriminerande effekt, effekten skall vara konstaterad. I flera andra språkversioner är uttrycket dock mindre absolut (t ex ”would put…at a ...disadvantage”, ”benachteiligen können”, ”est susceptible d’entrâiner un désavantage”).

Också trakasserier är diskriminering i direktivens mening, och kommissionens förslag kunde möjligen tolkas som om det definierade begreppet trakasserier. Men i de slutliga texterna sägs det å ena sidan att trakasserier är diskriminering när ett oönskat beteende som har samband med någon av diskrimineringsgrunderna har vissa syften eller effekter, samtidigt som direktiven å andra sidan uttryckligen överlämnar åt medlemsstaterna att avgöra vad som skall räknas som trakasserier.

Rekvisiten för att något skall betraktas som diskriminering blir lika i båda direktiven. Men den svenska översättningen av direktiv 2000/43 väcker frågor. Enligt artikel 2 betraktas även ”en föreskrift” att diskriminera en person som diskriminering, ett ordval som leder tankarna till någon form av rättsregel. Av de andra språkversionerna och av kommissionens förslag tycks det snarast som om det är en order (exempelvis från en arbetsgivare) att diskriminera som åsyftas. Ett annat exempel är att direktivet sägs omfatta frågor om ”avskedande” där kommissionen använde ordet ”uppsägning”.

Också direktivens tillämpningsområden preciserades i ministerrådet. Särbehandling på grund av nationalitet undantas nu uttryckligen från direktiv 2000/43. Till skillnad från kommissionen ansåg rådet inte heller att obetalt och frivilligt arbete skall omfattas av detta. Tillämpningsområdet för det andra direktivet preciserades den 17 oktober på tre punkter: Det skall inte omfatta särbehandling på grund av medborgarskap eller inreseoch bosättningsvillkor för medborgare i tredje land eller statslösa, det omfattar inte utbetalningar från system för social trygghet och socialt skydd, och reglerna om funktionshinder och ålder behöver inte tillämpas på försvaret.

Stora ändringar gjordes också i reglerna om när särbehandling på grund av religion eller övertygelse eller på grund av ålder är godtagbar.

Kerstin Ahlberg


Arbetslivsinstitutet Eu & arbetsrätt

Institutet för social civilrätt | Webbredaktör