Förslag från kommissionen:

Minimera antalet tvingande regler

Enbart regler om grundläggande sociala rättigheter och principer och om hälsa och säkerhet i arbetet bör i framtiden vara tvingande. Andra regler i lagstiftning och kollektivavtal på EU-nivå bör kunna frångås på lägre nivåer. Förslaget framförs i ett brev där kommissionen frågar om Europafacket EFS, och de europeiska arbetsgivarorganisationerna UNICE och CEEP gemensamt vill försöka utarbeta principer för att reformera de regler som styr relationerna mellan arbetsgivare och arbetstagare. Detta är den mest konkreta och kanske den enda nyheten bland de principer för ”modernisering och förbättring” som kommissionen hoppas att organisationerna skall kunna enas om. Resten är allmänt hållna ekon av deklarationer från olika toppmöten om sysselsättningen.

Förslaget är mycket förvånande och oroande, skriver EFS i sitt svar. Hela EUs reglering på det sociala området är uppbyggd på minimiregler som man inte kan avvika från på lägre nivåer. Detta system kan inte begränsas till grundläggande rättigheter och hälsa och säkerhet, utan måste upprätthållas på hela det sociala fältet. Det är en garanti mot social dumpning och för sund konkurrens. EFS tar därför för givet att detta system inte skall ändras. I de övriga principerna instämmer EFS, men tar dem till intäkt för att föreslå en lång rad lagstiftningsinitiativ.

De privata arbetsgivarna i UNICE vill överhuvudtaget inte kommentera de föreslagna principerna, eftersom de tycker att kommissionen har fel utgångspunkter. UNICE har länge krävt att regelverket moderniseras, men en sådan process måste bygga på nationella utvärderingar av de regler som styr arbetsmarknadens sätt att fungera, skriver organisationen. Den metod som man bör hålla sig till på europeisk nivå är ”den öppna samordningen” som används bland annat inom sysselsättningspolitiken och som går ut på att medlemsstaterna utbyter erfarenheter och lär av varandra.

Kommissionen passar samtidigt på att fråga om parterna anser att det behövs någon form av EU-reglering på två konkreta områden – kring distansarbete och till skydd för ”economically dependent workers”. Det sista syftar på personer som behandlas som egenföretagare, men som i likhet med arbetstagare är ekonomiskt beroende av någon enstaka arbetsgivare/uppdragsgivare, d v s samma kategori som i åratal varit föremål för diskussioner inom ILO (se artikeln ”Contract workers” blev ”workers in situations needing protection” ). Både EFS och UNICE menar att kommissionen måste precisera vad den menar med ”economically dependent workers” och vilken omfattning fenomenet har innan de kan ta ställning till om det behövs reglering.

När det gäller distansarbete inbjuder EFS arbetsgivarna till förhandlingar om ett europeiskt ramavtal. UNICEs hållning är avvaktande.

Kerstin Ahlberg