Arbetena lika värda men löneskillnaden berodde inte på kön

Det blev en halv seger – men inga pengar – för de två barnmorskor som ansåg sig lönediskriminerade, när den svenska Arbetsdomstolen slutligt avgjorde målet mellan Jämställdhetsombudsmannen och Örebro läns landsting. Det hjälpte alltså inte att JämO hade framgång i EG-domstolen. Den fråga som var uppe där fick ingen avgörande betydelse för utgången.

Den halva segern nu bestod i att AD kom fram till att barnmorskornas arbete var likvärdigt med det arbete som den manliga klinikingenjören hade. Till skillnad från i det tidigare målet mellan samma parter där domstolen underkände den arbetsvärdering som JämO hade gjort (AD 1996 nr 41), tog den här mer direkt del av utredningen genom att lyssna på vittnen och sakkunniga och göra syn på arbetsplatsen, och gjorde sedan en självständig bedömning av arbetenas värden.

Att segern inte blev fullständig berodde på att landstinget lyckades övertyga ADs majoritet om att barnmorskornas lägre lön inte hade något samband med deras kön. Det var i stället två andra faktorer som avgjorde.

En del av löneskillnaden förklarades av skillnaden i ålder. Barnmorskorna var 17 respektive 14 år yngre än ingenjören, och enligt AD råder det ingen tvekan om att skillnad i ålder är en saklig faktor vid lönesättning.

En annan förklaring var marknadssituationen. Enligt AD har en erfaren klinikingenjör en kompetens som kan tas i anspråk på många håll inom näringslivet. Och även om landstinget inte haft någon konkret anledning att tro att just den här ingenjören skulle lämna sin anställning, så kan man, som AD ser det, inte komma ifrån att landstinget långsiktigt har varit tvunget att anpassa lönerna för honom och hans kolleger till lönerna på den privata arbetsmarknaden.

Till sist väger AD också in att lönesättningen var resultatet av kollektiva förhandlingar där barnmorskor-na och ingenjören hade företrätts av olika fackliga organisationer. Dessa förhandlingar hade i sin tur förts inom ramen för löneutrymmet i de centrala avtalen. Domstolen skriver: ”Ytterst grundas lönesättningen för de tre arbetstagarna alltså på vad som avtalats mellan tongivande organisationer på arbetsmarknaden. Enligt domstolens mening bör den nu angivna kollektivavtalsbakgrunden tillmätas betydelse när man bedömer frågan om lönesättningen i Lennart Perssons fall varit nödvändig och försvarlig mot bakgrund av löneläget för tekniker på den privata arbetsmarknaden.” Och det tyckte ADs majoritet alltså att den var. Barnmorskorna var inte diskriminerade.

Av domstolens sju ledamöter reserverade sig vice ordföranden, den oberoende ledamoten och en av den fackliga sidans ledamöter, alla tre kvinnor. Majoriteten bestod av ordföranden, en arbetstagarledamot och två arbetsgivarledamöter, tre män och en kvinna.

Kerstin Ahlberg

Arbetsdomstolens dom nr 13/01, Jämställdhetsombudsmannen mot Örebro läns landsting, dom den 21 februari 2001