EU & arbetsrätt 2 2001


 

Generaladvokat i förslag till dom:
Arbetsgivaren får inte fråga om graviditet

En kvinna är inte skyldig att upplysa arbetsgivaren om att hon är gravid när hon söker jobb, även om anställningen är tidsbegränsad och hon inte kommer att kunna arbeta hela den avtalade tiden. Det är innebörden av generaladvokatens förslag till dom i ännu ett mål som rör de danska bestämmelserna om skydd för gravida arbetstagare.

Kvinnan som målet rör anställdes för sex månader, men visste redan då att hon skulle få barn drygt en månad innan anställningen löpte ut. När arbetsgivaren Tele Danmark fick detta klart för sig fick hon sluta med sju dagars varsel. Kvinnan stämde arbetsgivaren för brott mot den danska likabehandlingslagen. Tele Danmark invände att likabehandlingsprincipen inte kan vara så vid att den omfattar en tidsbegränsad anställning där mammaledigheten försvårar arbetstagarens möjligheter att uppfylla sina skyldigheter enligt anställningsavtalet. Eftersom det handlade om en tidsbegränsad anställning var det också av grundläggande betydelse att hon hade dolt sin graviditet, ansåg arbetsgivaren. Tvisten gick upp till Højesteret som ansåg sig behöva EG-domstolens hjälp med att tolka likabehandlingsdirektivet (76/207) och mödraskyddsdirektivet (92/85).

Generaladvokaten anser att resultatet blir detsamma oavsett vilket av direktiven man tillämpar. För det första konstaterar han att likabehandlingsprincipen omfattar tidsbegränsade anställningar likaväl som tillsvidareanställningar. Annars skulle likabehandlingsdirektivet berövas sin ändamålsenliga verkan och tidsbegränsade anställningar av kvinnor skulle uppmuntras. Han hänvisar också till visstidsdirektivet (99/70), enligt vilket viss-tidsanställda inte får diskrimineras när det gäller anställningsvillkor om det inte är objektivt motiverat. Det råder ingen tvekan om att omständigheterna för uppsägning är ett anställningsvillkor och inte heller om att graviditet inte är ett objektivt skäl för särbehandling, menar han.

För det andra spelar det ingen roll om kvinnan inte talar om att hon väntar barn. Ja, enligt generaladvokatens mening har en arbetsgivare inte ens rätt att fråga en sökande om detta, eftersom han inte kan ta en eventuell graviditet till intäkt för att vägra anställa henne – det vore direkt könsdiskriminering.

För det tredje är inte heller det faktum att kvinnan inte kan arbeta hela den avtalade tiden skäl för att säga upp henne när detta beror på hennes graviditet, anser generaladvokaten. Här svävar han dock en smula på målet. Slutsatsen är formulerad som en allmängiltig regel, samtidigt som den till stor del tycks vila på de faktiska omständigheterna i just detta mål.

Kerstin Ahlberg

 

Mål nr C-109/00, Tele Danmark mot Handels- og Kontorfunktionærernes Forbund för Marianne Brandt-Nielsen, förslag till avgörande av general--advokaten Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer den 10 maj 2001


Arbetslivsinstitutet Eu & arbetsrätt

Institutet för social civilrätt | Webbredaktör