Utökad rätt för enskilda väcka talan om ogiltighet

I maj ändrade Förstainstansrätten praxis om rätten att väcka talan om ogiltigförklaring av gemenskapsrättsakter, och utvidgade väsentligt enskilda personers möjligheter att få förordningars rättsenlighet prövad enligt EG-fördragets artikel 230 fjärde stycket. Enligt den får varje person som är direkt och personligen berörd av ett beslut väcka talan mot detta, även om det har formen av en förordning. Rätten slog fast att tidigare praxis ledde till att många enskilda personer helt saknade möjligheter att väcka talan om ogiltigförklaring av bestämmelser med allmän giltighet som direkt påverkade deras rättsställning.

Målet gällde ett franskt bolag, Jégo-Quéré & Cie SA, som fiskade vitling utanför Irland, och som hävdade att en förordning med förbud mot vissa fisketekniker som kommissionen utfärdat för att skydda beståndet av kummel, också ledde till att fångsterna av vitling minskade avsevärt. Bolaget väckte därför talan om ogiltigförklaring.

Förstainstansrätten konstaterade att enligt EG-domstolens praxis är rätten till domstolsprövning ett bärande element för en rättslig gemenskap. EG-domstolen grundar denna rätt på medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner och på den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Förstainstansrätten tillade att EU har bekräftat den i artikel 47 i sin stadga om grundläggande rättigheter.

Därefter slog Förstainstansrätten fast att en fysisk eller juridisk person skall anses vara personligen berörd av en gemenskapsrättslig bestämmelse med allmän giltighet som berör honom direkt, om bestämmelsen inverkar på hans rättsliga ställning på ett bestämt och omedelbart sätt genom att begränsa hans rättigheter eller ålägga honom skyldigheter. Det spelar ingen roll hur många andra personer som också påverkas och inte heller vilken situation som dessa befinner sig i. I det aktuella målet ansågs Jégo-Quéré personligen och direkt berört av de ifrågasatta bestämmelserna och kommissionens avvisningsyrkande ogillades.

Man kan fråga sig vilken betydelse domen (som kan överklagas till EG-domstolen) kan tänkas få för arbetsrätten. Det är ett generellt villkor att ogiltighetstalan enligt artikel 230 väcks senast två månader efter den ifrågasatta rättsaktens publicering. Det är således inte tal om att alla och envar kan börja angripa gamla regler. I förhållande till nya förordningar av intresse för arbetsmarknaden måste domen betyda att
t ex privata arbetsgivare som åläggs plikter har talerätt för att få beslutets rättsenlighet prövad.

På det arbetsrättsliga området är direktiv en långt viktigare rättskälla än förordningar. Man kan fråga sig om den utvidgning av enskildas rätt att väcka talan som Förstainstansrätten tolkade in i artikel 230 medför en motsvarande utvidgning av tillgången till talan om ogiltighet av direktiv, så att t ex privata arbetsgivare kan väcka ogiltighetstalan mot direktiv som rör anställningsfrågor. Mot detta talar att direktiv enligt EG-domstolens praxis inte har direkt effekt för enskilda och därför inte kan uppfylla villkoret om att den sökande skall vara direkt berörd. Å andra sidan har direktiv ganska kraftiga effekter för enskilda personer, exempelvis arbetsgivare, på grund av reglerna om EG-konform tolkning. Det kan tala för att ge dem tillgång till att kräva prövning av direktivs rättsenlighet.

Ruth Nielsen

Mål T-177/01, Jégo-Quéré & Cie SA mot Europeiska Gemenskapernas kommission, dom den 3 maj 2002