EU & arbetsrätt 3 2002


 

Många EG-rättsliga frågor när norsk arbetsrätt ses över

En översyn som skall resultera i en helt ny lag för arbetslivet pågår i Norge. En anledning är att EES-medlemskapet lett till att Norges arbetsrättsliga huvudlag, arbetsmiljölagen, blivit mycket omfattande och oöverskådlig.

Genom EES-avtalet är Norge bundet av EGs regler på arbetslivsområdet i ungefär samma utsträckning som EUs medlemsstater. De flesta direktiv har genomförts genom arbetsmiljölagen, som omfattar de allra flesta branscher och arbetstagare i Norge, och som numer, utöver arbetsmiljö, reglerar ämnen som diskriminering, föräldraledighet, arbetstid och anställningsskydd. De flesta av dessa ämnen behandlas nu av en partssammansatt kommitté, som också skall ta upp lagstrukturen på arbetsrättens område, kontroll och övervakning av arbetstagare och principiella överväganden kring förhållandet mellan lag och avtal som regleringsform.

Bland de EG-rättsakter som kommittén behandlar är persondatadirektivet (95/46), som drar upp ramar för regleringen om övervakning och kontroll av arbetstagare.

Vidare överväger kommittén behovet av nya norska regler för att genomföra EGs diskrimineringsdirektiv. Det pågår en diskussion om förhållandet mellan EES-avtalet och den utveckling som skett inom EU sedan avtalet ingicks, bland annat när det gäller rättsakter och program som baseras på EG-fördragets artikel 13 om likabehandling oberoende av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Artikel 13 har ingen direkt parallell i EES-avtalet, och det är ännu inte avgjort om direktiven och handlingsprogrammen skall inlemmas i detta. Den norska regeringen har emellertid beslutat att paketet skall genomföras i Norge oberoende av detta.

En viktig del av uppdraget är att föreslå regler som är enkla, tydliga och lättillgängliga för arbetstagare och arbetsgivare. En huvudkritik mot de norska arbetsmiljöreglerna har varit att det stora antalet detaljregler inte bidrar till lokalt samarbete och hantering av risker i det enskilda företaget. Många har därför önskat sig ett regelverk som så mycket som möjligt anger krav på resultat och mål snarare än att detaljreglera vilka metoder företagen skall använda i arbetsmiljöarbetet. I kommitténs förenklingsarbete måste också förhållandet till EG-rätten redas ut. Många direktiv, särskilt på arbetsmiljöområdet, är mycket detaljerade. Ett riktigt genomförande förutsätter som regel att varje enskilt krav återfinns i den nationella rätten. Detta kan få betydelse för valet av regelnivå och struktur, och den konkreta utformningen av olika regler.

Reglerna om arbetstagares rättigheter vid verksamhetsöverlåtelse (direktiv 2001/23) har varit föremål för mycken rättspraxis och diskussion i Norge. En fråga som kommittén skall överväga är om deras tilllämpningsområde framstår klart och tydligt i lagen. Det gäller först och främst vad som ligger i begreppet verksamhetsöverlåtelse, men också hur arbetsgivar- respektive arbetstagarbegreppet skall avgränsas vid övergång av verksamhet inom staten.

För det andra skall kommittén överväga rättsläget när det gäller pensionsundantaget i överlåtelsedirektivets artikel 3.4, enligt vilken arbetstagarnas rätt till vissa förmåner enligt kompletterande pensionssystem inte måste övergå till förvärvaren. När direktivet genomfördes i Norge tolkades detta så att överlåtarens förpliktelse att betala in premier till pensionsordningar inte omfattas av detta undantag, utan att också sådana förpliktelser skulle övergå till förvärvaren. Senare har både Efta-domstolen och Høyesterett slagit fast detta är fel. Kommittén skall nu överväga om pensionsrättigheter bör likställas med övriga rättigheter enligt arbetsavtalet.

Vidare skall den utreda om man behöver lagreglera frågan om arbetstagarna kan motsätta sig att följa med till en ny innehavare och välja att arbeta kvar hos överlåtaren (reservations- och valrätt). EG-domstolen har slagit fast att arbetstagaren kan reservera sig mot att flytta med, men medlemsstaterna avgör själva om han eller hon därmed också har rätt till fortsatt arbete hos överlåtaren. Høyesterett har i flera fall uttalat att det inte existerar någon generell valrätt enligt norsk rätt, men att arbetstagaren kan ha en sådan rätt i vissa situationer.

Kommittén skall också överväga ändringar när det gäller kollektivavtalets ställning vid verksamhetsöverlåtelser. Huvudregeln idag är att förvärvaren inte blir bunden av den tidigare ägarens kollektivavtal, bara av de individuella rättigheter som grundas på kollektivavtalet.

Också arbetstidsreglerna är ett viktigt ämne för kommittén. Uppdraget är först och främst att föreslå mer flexibilitet för den enskilda arbetstagaren samtidigt som också företagens behov skall tas tillvara. En central fråga är var arbetstidsreglerna bör stå – i lag eller avtal? En ram för vilka bestämmelser som kan överlåtas till avtalsreglering sätts av arbetstidsdirektivet (93/104). Eftas övervakningsorgan överväger för närvarande om Norge har genomfört direktivet korrekt (se EU & arbetsrätt nr 2/01 sid 1).

Slutligen har kommittén också uppdrag att göra en grundlig översyn av dagens ordningar för arbetstagarinflytande. Dessa regler är idag spridda i flera lagar och kollektivavtal, och den fragmenterade regleringen skall gås igenom och förbättras. Detta är en mycket stor uppgift där EG-rätten spelar en allt större roll. Såväl reglerna om samarbete och medverkan i arbetsmiljöfrågor som reglerna om information och samråd vid arbetsbristuppsägningar och företagsöverlåtelser skall ses över. Dessutom skall kommittén överväga om det behövs några nya regler till följd av 2001 års ramdirektiv om information och samråd.

Mona Næss, f d sekretariatsleder


Arbetslivsinstitutet Eu & arbetsrätt

Institutet för social civilrätt | Webbredaktör