EU & arbetsrätt 3 2003


 

Byggnads berett slopa organisationsklausulerefter kritik från Europarådet

Organisationsklausuler i svenska kollektivavtal skall sommaren 2005 vara ett minne blott. Detta och ett vägledande principutlåtande om tillåtligheten av s k granskningsarvoden är resultatet av ett klagomål från Svenskt Näringsliv till Europarådet. Klagomålet gällde frågan om skyddet för den negativa föreningsfriheten i svensk rätt är tillräckligt för att leva upp till åtagandena enligt Europarådets sociala stadga.

Genom det kollektiva klagomålsförfarandet, som Svenskt Näringsliv alltså utnyttjat i detta fall, ges vissa organisationer med särskilt intresse i stadgans rättigheter möjlighet att få prövat om nationell rätt är förenlig med stadgans krav. Klagomålen behandlas och avgörs av Europeiska kommittén för sociala rättigheter (sociala kommittén). Europarådets Ministerkommitté kan sedan anta en resolution med anledning av sociala kommitténs beslut.

I sitt klagomål hävdade Svenskt Näringsliv att Sverige bröt mot stadgans artikel 5 som skyddar föreningsfriheten. Det var särskilt dess negativa aspekt som berördes och det av två skäl: för det första på grund av att svenska kollektivavtal fortfarande kan innehålla organisationsklausuler, d v s krav på att arbetsgivaren bara skall anställa folk med visst fackligt medlemskap, och för det andra på grund av att oorganiserade kan få betala s k granskningsarvoden, d v s kollektivavtalsbaserade obligatoriska löneavdrag som finansierar viss facklig verksamhet.

När det gällde organisationsklausulerna var sociala kommittén enig – organisationsklausuler begränsar arbetstagarens fria val att ansluta sig, bilda en ny eller inte ansluta sig till en fackförening. Sådana klausuler står således i strid med stadgans artikel 5. När föreningsfriheten inskränks genom avtalsklausuler ansvarar staten, enligt kommittén, för att klausulerna upphävs eller inte kan tillämpas. Ministerkommittén antog också en resolution som underströk sociala kommitténs beslut på den här punkten.

När det gällde granskningsarvodena var sociala kommittén inte lika kategorisk. Huvudsyftet med dessa är att finansiera fackföreningens löneövervakning. Att de är obligatoriska anses inte i sig kränka föreningsfriheten eftersom de inte medför att arbetstagaren blir medlem i den mottagande fackföreningen.

I det aktuella fallet rådde emellertid tvivel om vad arvodena egentligen användes till. Om de användes till annat än löneövervakning skulle de åtminstone delvis tas ut i strid med artikel 5. Avgörande för om arvodena är förenliga med stadgan är alltså vad de används till och om de är proportionella mot kostnaderna för den aktuella tjänsten och till den nytta löneövervakningen medför för arbetstagarna. I det här fallet ansåg sig kommittén inte ha tillräckligt med information för att göra en sådan bedömning. Istället överlät den åt de nationella domstolarna att avgöra frågan utifrån de angivna principerna och, om så inte är möjligt, åt lagstiftaren att tillse att domstolarna skall kunna göra sådana bedömningar. Frågan om huruvida granskningsarvodena kränker föreningsrätten besvarades därför inte. Ministerkommittén kommenterade heller inte situationen.

När det gäller organisationsklausuler tycks regeringen och Byggnadsarbetareförbundet, som har den största andelen organisationsklausuler i sina hängavtal, vara eniga om att dessa skall bort. I fråga om granskningsarvodena är läget mer oklart. AD har tidigare valt att avvisa kritik mot granskningsarvoden och deklarerat att den inte ser som sin uppgift att utvidga skyddet för den negativa föreningsfriheten i svensk rätt (AD 20/2001). Om inte sociala kommitténs uttalande får den att ändra hållning överlåts frågan till lagstiftaren. Regeringen tycks dock inte anse att hanteringen av granskningsarvodena föranleder någon åtgärd. Inte heller Byggnads anser att det sätt som frågan behandlats på i Europarådet innebär att klausulerna om granskningsarvoden skulle behöva uteslutas ur framtida avtal.

Complaint No 12/2002Report to the Committee of Ministers
Comittee of Ministers Resolution ResChS(2003)1


Arbetslivsinstitutet Eu & arbetsrätt

Institutet för social civilrätt | Webbredaktör