EU & arbetsrätt 4 2003
Rättigheter vid avtalad förtidspensionföljer med till förvärvaren
Arbetsgivares skyldigheter vid förtidspensionering som följer av anställningsavtal eller kollektivavtal övergår på förvärvaren i samband med överlåtelse av verksamheter, och de berörda arbetstagarna kan inte med bindande verkan avstå från sina rättigheter i sammanhanget. Det framgår av en färsk dom från EG-domstolen.
Målet rörde en grupp lärare som varit anställda av National Health Service. För anställningen gällde vissa regler om bl a förmåner vid förtidspensionering. År 1994 övergick verksamheten till South Bank University.
Tvist uppstod om huruvida lärarna hade rätt till förtidspension i enlighet med de regler som tillämpades av deras tidigare arbetsgivare, vilka var förmånligare än de som den nya arbetsgivaren erbjöd.
Med anledning av tvisten ställde Employment Tribunal i Croydon en serie frågor till EG-domstolen om tolkningen av överlåtelsedirektivet (77/187/EEG).
Huvudregeln i direktivet är ju att det överlåtande företagets rättigheter och skyldigheter mot arbetstagarna övergår till förvärvaren i samband med företagsöverlåtelsen. Men artikel 3.3 innehåller ett undantag: arbetstagares rätt till ålders-, invaliditets- eller efterlevandeförmåner på grund av kompletterande pensionssystem skall inte övergå till förvärvaren.
En fråga i målet var alltså om förvärvaren var skyldig att tillämpa de regler om förmåner vid förtidspensionering som gällde hos överlåtaren. Redan i mål C-164/00 Beckmann (REG 2002 s. I-4893) har domstolen angivit att artikel 3.3 skall tolkas restriktivt eftersom det är en undantagsbestämmelse och att undantaget inte omfattar förmåner som betalas av arbetsgivaren vid förtidspensionering.
Mot bakgrund härav framhöll EG-domstolen i det nu aktuella målet att arbetstagares rättigheter och skyldigheter vid förtidspensionering som följer av avtal med överlåtaren övergår till förvärvaren. Och att detta gäller oberoende av att rätten till förtidspension var villkorad av arbetsgivarens medgivande.
En ytterligare fråga var om arbetstagarna vid övergången kunde avstå de rättigheter som gällde hos överlåtaren. Av fast praxis följer att bestämmelserna i direktivet är tvingande. En arbetstagare kan alltså inte avstå från sina rättigheter enligt de aktuella bestämmelserna i direktivet.
Direktivet hindrar dock inte att arbetstagaren och den nye arbetsgivaren avtalar om ändring av anställningsvillkoren i den mån som tillämplig nationell rätt medger en sådan ändring i andra fall än vid övergång av verksamhet. Övergången i sig får dock inte under några omständigheter utgöra skälet till ändringen i fråga.
I det aktuella målet ansågs ändringen av anställningsvillkoren höra samman med övergången av verksamheten, eftersom syftet med ändringen var att åstadkomma att alla anställda hos den nya arbetsgivaren hade samma villkor. Arbetstagarnas eventuella godtagande av de nya villkoren var därför i princip ogiltiga.
Vidare uttalade domstolen att förvärvaren skall kompensera arbetstagarna för att direktivet åsidosatts, genom att ersätta dessa på ett sådant sätt att de får den förtidspension som de hade rätt till.
