EU & arbetsrätt 4 2003
Ytterst välkommet tillskott till litteraturen om EU-stadgan
Tamara Hervey och Jeff Kenner (red): Economic and Social Rights under the EU Charter of Fundamental Rights, A legal perspective, Hart Publishing 2003, 327 sid, ISBN 1-84113-095-8
När EU-parlamentet, rådet och kommissionen proklamerade EUs stadga om grundläggande rättigheter i december 2000 blev den inte bindande. Man lämnade frågan om dess framtida juridiska status till den just havererade regeringskonferensen.
I det förslag till ny konstitution som EUs framtidskonvent hade utarbetat föreslogs stadgan bli bindande och inkorporeras i den nya konstitutionen. Kring detta förslag rådde inga uppenbara konflikter bland medlemsstaterna under regeringskonferensen. Men det kommer nu att dröja innan något beslut om en konstitution för EU kan antas. Frågan om EU-stadgans status hänger därför i luften.
EUs stadga om grundläggande rättigheter har dock redan tillerkänts vissa rättsliga konsekvenser. Kommissionen beaktar den vid utarbetande av lagstiftningsförslag. Och även vid tolkningen av rättsakter kan den ha betydelse. I förslaget till direktiv om bemanningsföretag, som också nyligen föll, fanns exempelvis en hänvisning till stadgan i ingressen. Det kan också tänkas att EG-domstolen tröttnar på att invänta den politiska processen och beslutar sig för att föregå nästa regeringskonferens och tillerkänna stadgan bindande status genom sin praxis. Hittills har den bara tillämpats av Förstainstansrätten.
Stadgan är dock svår att få grepp om. Samspelet mellan de materiella och horisontella artiklarna kräver ingående studier för att innebörden av de enskilda rättigheterna skall få en mening. Detta gäller särskilt för många av de sociala rättigheterna. Tamara Herveys och Jeff Kenners bok om EU-stadgans ekonomiska och sociala rättigheter är därför ett välkommet tillskott.
Boken består av tolv kapitel av olika huvudsakligen brittiska författare. Åtta rör de sociala rättigheternas materiella innehåll, exempelvis rätten till rättvisa arbetsvillkor (artiklarna 30 – 31), arbetstagares och arbetsgivares kollektiva rättigheter (artiklarna 12, 27 – 28), lika behandling och icke-diskriminering av olika grupper (artiklarna 20 – 26) samt skyddet för möjligheten att förena föräldraskap och arbete (artikel 33). I dessa kapitel sätts de materiella rättigheterna in i ett internationellt perspektiv. Vad har rättigheterna för innebörd i andra konventioner om mänskliga rättigheter? Hur påverkar detta stadgans innehåll? Och vilken effekt kan stadgans artiklar få för EUs och medlemsstaternas verksamhet?
Jag vill särskilt framhålla Jo Hunts artikel om ”Fair and Just Working Conditions”. Hon pekar på positiva effekter som stadgans artiklar 30 och 31 kan få inom sina tillämpningsområden men understryker samtidigt att utgångspunkten inom EU kvarstår – sociala rättigheter för arbetstagare erkänns som medel för att uppnå en effektivare marknad och inte som ett värde i sig.
De övriga kapitlen behandlar övergripande frågor. Exempelvis diskuteras om de sociala rättigheterna står i motsättning till EUs övergripande mål om en effektiv marknad eller inte (kapitel 2), om stadgan verkligen är anpassad till framväxten av det ökade bruket av ”soft law” inom EU och om den är tillämplig för aktörer som arbetsmarknadens parter när de självständigt implementerar sina avtal enligt artikel 139 i EG-fördraget (kapitel 11).
Boken är ytterst läsvärd. I den diskuteras inte bara de enskilda artiklarnas innebörd, författarna lyckas också sätta in dem i ett internationellt och idéhistoriskt sammanhang. En uppsjö av frågeställningar som stadgan ger upphov till behandlas. Olika uppfattningar kommer till uttryck vilket på ett intresseväckande sätt tydliggör stadgans komplexitet.
