EU & arbetsrätt 1 2004
Vidsträckt skyldighet skaffa fram information för att möjliggöra förhandling om europeiskt företagsråd
Om den centrala ledningen för en grupp av gemenskapsföretag inte har sitt säte inom EU och inte vill lämna ut den information som arbetstagarna behöver för att avgöra om de kan kräva att förhandlingar inleds om att inrätta ett europeiskt företagsråd, är ledningarna för de bolag som finns inom EU skyldiga att bidra med all nödvändig information som de har eller kan få tillgång till. Det framgår av ett nytt pleniavgörande från EG-domstolen.
Direktivet om europeiska företagsråd (94/45) syftar till förbättra rätten till information och samråd för de anställda i s k gemenskapsföretag eller grupper av gemenskapsföretag. Med gemenskapsföretag avses företag som har anställda i flera medlemsstater och som har en viss storlek. Direktivet innehåller bl a regler om hur det skall gå till att inrätta europiska företagsråd.
Ansvarig för att ett europeiskt företagsråd inrättas är den s k centrala ledningen. Med den centrala ledningen i en grupp av företag avses det kontrollerande företaget, d v s det företag som kan utöva bestämmande inflytande över de andra företagen.
Om den centrala ledningen inte ligger i en medlemsstat skall den centrala ledningens representant i en medlemsstat bära ansvaret för att företagsråd inrättas. Om det inte heller finns någon sådan representant, ansvarar ledningen för det av företagsgruppens företag som har flest arbetstagare i någon av medlemsstaterna. Man talar i det fallet om den presumerade centrala ledningen.
Den centrala ledningen skall, antingen på eget initiativ eller efter begäran från arbetstagarsidan, inleda förhandlingar om inrättande av ett europeiskt företagsråd. För att arbetstagarna skall kunna avgöra om företaget eller företagsgruppen har den storlek som krävs för att direktivet skall vara tillämpligt, är det nödvändigt att de får relevant information från arbetsgivarsidan.
På samma sätt måste de få information om vilket företag i en grupp som utgör den centrala ledningen. Mot denna bakgrund har EG-domstolen tidigare slagit fast att det är nödvändigt att säkerställa att arbetstagarna får den information som behövs för att avgöra om de har rätt att begära att förhandlingar inleds mellan den centrala ledningen och arbetstagarrepresentanterna.
Domstolen har också framhållit att det ankommer på samtliga företag i företagsgruppen att lämna ut de relevanta uppgifter som de har eller kan få tillgång till (mål C-62/99 Bofrost* REG 2001, s. I-2579).
Det nu aktuella målet rör ett bolag, Kühne & Nagel, som har säte i Tyskland. Bolaget ingår i en företagsgrupp, vars moderbolag har säte i Schweiz. Det har inte inrättats något europeiskt företagsråd för företagsgruppen och försöken att inleda förfarandet för att bilda ett sådant har misslyckats.
Arbetstagarrepresentanterna vid Kühne & Nagel begärde att bolaget skulle lämna viss information som var nödvändig för att inleda ett förfarande för att inrätta ett europeiskt företagsråd (bl a om det genomsnittliga antalet anställda och de anställdas fördelning i medlemsstaterna, företagsgruppens struktur och namn- och adressuppgifter avseende personalrepresentanter i andra medlemsstater).
Bolaget bestred inte att det var skyldigt att lämna informationen, men angav att det inte förfogade över den. Bolaget framhöll att det inte kunde uppfylla skyldigheten eftersom den centrala ledningen i Schweiz inte omfattas av gemenskapsrätten och motsatte sig att lämna information. Arbetstagarnas begäran var därför omöjlig att tillgodose.
Den högsta tyska arbetsdomstolen (Bundesarbeitsgericht) begärde förhandsavgörande från EG-domstolen. Domstolen ville få klarhet om direktivets innebörd när den centrala ledningen för en grupp av gemenskapsföretag inte är etablerad i en medlemsstat och denna inte tillhandahåller den presumerade centrala ledningen den information som behövs inför inrättandet av ett europeiskt företagsråd. Åligger det i sådana fall övriga företag i samma företagsgrupp som är belägna i medlemsstaterna att lämna informationen till den presumerade ledningen?
EG-domstolen framhöll att den presumerade centrala ledningen, i en sådan situation, är skyldig att tillhandahålla arbetstagarrepresentanterna den information som är nödvändig. Den presumerade centrala ledningen skall begära relevant information från övriga företag i gruppen inom medlemsstaternas territorium, och ledningarna för dessa är skyldiga att tillhandahålla den information som de har eller kan få tillgång till.
Slutligen konstaterade domstolen att det åligger medlemsstaterna att säkerställa att ledningarna för dessa företag tillhandahåller den presumerade centrala ledningen denna information.
Dessa ganska detaljerade skyldigheter som enligt domstolen åvilar de företag som ingår grupper av gemenskapsföretag följer inte omedelbart av direktivets ordalydelse. Domstolens ställningstagande grundas istället på att dessa skyldigheter är nödvändiga för att direktivet skall kunna ha en ändamålsenlig verkan.
