EU & arbetsrätt 3-4 2004

Utstationering och fri rörlighet för tjänster:
Krav på marknadsmässig lön största stötestenen

Tore Sigeman gör en akademisk analys av förslaget till tjänstedirektiv och vad det ”torde” och ”sannolikt” kan tänkas innebära – det vill säga om den möjliga tolkningen. Om direktivet hade varit antaget hade jag säkert gjort ungefär samma analys. Men nu är det inte antaget, och för oss på den fackliga sidan är det viktigt att tveksamheterna undanröjs så att svenska fackföreningars möjligheter att sluta kollektivavtal inte påverkas. Det säger Dan Holke, chef för LO/TCO Rättsskydd med anledning av Tore Sigemans artikel i nr 2/2004 av EU & arbetsrätt.

På en avgörande punkt är Holke dock direkt oenig med Sigeman. Enligt förslaget till tjänstedirektiv skall ju utstationeringsdirektivet även fortsättningsvis gälla, vilket innebär att mottagarlandets arbetsrätt i stort tilllämpas på arbetstagare som sänds ut över gränserna. Sigeman menar att utstationeringsdirektivet redan idag sätter en gräns för vilka krav en medlemsstat kan ställa på utländska företag. Den kan inte kräva att de följer andra regler än dem som omfattas av direktivets ”hårda kärna” eller som rör ordre public. Å andra sidan, anser han, torde detta förbud vara riktat enbart mot staten, inte mot fackliga organisationer, som alltså skulle kunna kräva kollektivavtal med längre gående bestämmelser.

Holke däremot menar att utstationeringsdirektivet enbart innehåller minimiregler och följaktligen inte sätter något tak idag. Där direktivet talar om minimilön kräver svenska fackförbund till exempel att företagen tecknar kollektivavtal som ger de utsända arbetstagarna marknadsmässiga löner på orten. Tjänstedirektivet skulle kunna leda till att detta inte längre var tillåtet, menar Holke, som är långt ifrån säker på att privata rättssubjekt som fackliga organisationer skulle få ställa längre gående krav än staten. Förhoppningsvis skyddas dock sådana krav av de internationella konventioner som finns om föreningsrätt och fri förhandlingsrätt, säger han.

Alldeles klart är att det skulle bli svårare att kontrollera att de utländska företagen verkligen följer svenska lagar och kollektivavtal om förslaget till tjänstedirektiv antas i sin nuvarande form. Det är svårt redan idag, trots att man brukar skriva in i avtalen att arbetsgivaren skall ha en representant i Sverige och att facket skall ha rätt att se relevanta handlingar.

– Också i Finland där man har allmängiltiga kollektivavtal uppskattar man att ytterst få av de utländska företagen följer avtalen, särskilt i byggbranschen. Därför är det förstås viktigt att inte plocka bort de verktyg vi trots allt har idag, säger Dan Holke.

Kanske får vi ett svar på vad utstationeringsdirektivet innebär redan innan ett eventuellt tjänstedirektiv är antaget. När detta skrivs har Byggnadsarbetareförbundet och Elektrikerförbundet just inlett en blockad mot det lettiska företaget Laval un Partneri Ltd som bygger en skola i Vaxholm, för att få detta att teckna ett svenskt kollektivavtal. Den 7 december väckte företaget talan mot de båda förbunden och yrkade att Arbetsdomstolen skulle förklara blockaden olovlig. Som en av grunderna för talan anges att den s k Lex Britannia i MBLs 42§ 3 st, som tillåter stridsåtgärder mot arbetsgivare som är bundna av utländska kollektivavtal, strider mot EG-fördraget. Frågan är om Arbetsdomstolen anser sig kunna avgöra målet utan att inhämta ett förhandsavgörande från EG-domstolen.

Kerstin Ahlberg

Att hindra illojal konkurrens från företag som betalar mindre än minimilön är ett allmänintresse som kan berättiga inskränkningar av den fria rörligheten för tjänster, säger EG-domstolen i en färsk dom som refereras på sid 12 i detta nummer av EU & arbetsrätt.

Expertrapport om tjänstedirektivet

Europaparlamentet höll en hearing om förslaget till tjänstedirektiv den 11 november. Professor Niklas Bruun var inbjuden som expert på europeisk arbetsrätt. Bruuns rapport finns publicerad på Forum för forskning om arbetsrätt.