EU & arbetsrätt 3-4 2004
Värnplikt och föräldraledighet inte jämförbara
vid beräkning av avgångsvederlag
Enligt österrikisk rätt har arbetstagare på vissa villkor rätt till avgångsvederlag. Vederlagets storlek beror bl a på hur länge arbetstagaren varit anställd. Av lag följer att tid då arbetstagare är ledig för värnpliktstjänstgöring anses som anställningstid vid beräkning av vederlaget. Detta gäller såväl för den obligatoriska delen som för den längre utbildning som de värnpliktiga frivilligt kan genomgå. Enligt österrikisk rätt finns vidare en obligatorisk mammaledighet i anslutning till förlossningen. Därutöver kan föräldrarna ta ut föräldraledighet. Någon uttrycklig lagregel om att mamma- och/eller föräldraledighet skall beaktas som anställningstid vid beräkning av avgångsvederlag finns inte. I rättspraxis har dock antagits att den obligatoriska mammaledigheten skall beaktas.
I ett mål vid Oberster Gerichtshof har en fackförening yrkat att föräldraledighet på samma sätt som ledighet vid värnplikt skall ingå i beräkningsunderlaget. Den framhåller att värnplikt är obligatorisk för män, medan föräldraledigheten till drygt 98 procent utnyttjas av kvinnor. Skillnaden i behandling utgör, enligt föreningen, indirekt diskriminering enligt artikel 141 i EG-fördraget.
Oberster Gerichtshof begärde förhandsbesked från EG-domstolen. Denna konstaterade att avgångsvederlag är lön och att regler om beräkning av avgångsvederlag omfattas av likalönsprincipen i artikel 141 och likalönedirektivet (75/117).
Därefter prövade domstolen om det strider mot dessa bestämmelser att ledighet för värnplikt, som till största delen fullgörs av män, men inte föräldraledighet, som till största delen tas ut av kvinnor, beaktas vid beräkning av avgångsvederlag. Domstolen framhöll att en förutsättning för att likalönsprincipen skall vara tillämplig är att de manliga och de kvinnliga arbetstagarna befinner sig i en jämförbar situation. Domstolen fann att så inte var fallet här, eftersom de två typerna av ledighet vilar på olika skäl. Värnplikt är en medborgerlig skyldighet som fullgörs i samhällets intresse, medan föräldraledighet, som innebär att en arbetstagare frivilligt tar hand om sitt barn, motiveras av arbetstagarens och dennes familjs intressen.
Domstolen tillmätte det ingen betydelse att värnpliktstjänstgöring frivilligt kan förlängas, och att ”frivilligheten” i föräldraledigheten i praktiken kan vara begränsad på grund av det är svårt att hitta barnomsorg. Arbetstagarna ansågs därför inte befinna sig i jämförbara situationer.
Jonas Malmberg
