EU & arbetsrätt 1 2005
Allmängiltiga kollektivavtal täcker huvuddelen av finsk arbetsmarknad
I Finland grundar sig arbetsgivarens skyldighet att betala utstationerade arbetstagare lön enligt branschens kollektivavtal på en speciallag om utstationerade arbetstagare (1146/99), som genomför EGs utstationeringsdirektiv. Nationellt gäller sedan tidigare en lagbaserad allmängiltighetsverkan av riksomfattande kollektivavtal, som i praktiken täcker de flesta områden av betydelse, som byggsektorn, metallindustrin och städningsarbete. Kollektivavtalets minimilöner blir tillämpliga, varför det för den utländska arbetsgivaren endast finns ett visst spelrum vad beträffar tillämpningen av ackords- och vissa särskilda timlönevillkor.
| Vaxholmskonflikten unik för Sverige Varken i Danmark, Finland eller Norge har utstationering av arbets- tagare från de nya medlemsländ- erna orsakat konflikter som den i Vaxholm, där ett lettiskt företag till sist gav upp sedan svenska fack förbund satt arbetsplatsen i blockad för att driva igenom ett svenskt kollektivavtal (se artikeln till vänster). Även i våra grannländer regleras lönerna i kollektivavtal, men deras tillämpning genomdrivs på andra sätt än i Sverige. |
Finska lönevillkor blir alltså, i motsats till i Sverige, tilllämpliga med stöd av lag, oberoende av om det utländska företaget är medlem i en finsk arbetsgivarorganisation eller har hängavtal med facket i Finland. Också detta förekommer i viss utsträckning. Skillnaden mellan gängse lönenivå och kollektivavtalens minimilöner förefaller i allmänhet vara betydligt mindre i Finland än i Sverige.
I Finland är det sedan år 2004 kriminaliserat som diskriminering i arbetslivet att på grund av nationalitet betala en lön som är under det allmängiltiga kollektivavtalets bestämmelser. I grova fall kan det vara fråga om ockerliknande diskriminering, som kan leda till böter eller fängelse i högst två år. Bägge gärningarna kan leda till att den olaga nyttan konfiskeras.
Konfiskation kan riktas också mot arbetsgivarens huvudentreprenör eller annan byggherre. Systemet representerar ett slags huvudentreprenörsansvar. Därtill finns en bestämmelse i byggbranschens kollektivavtal enligt vilken huvudentreprenören bär ansvaret för utbetalning av löner och semesterersättningar som intjänats på dess byggställe. Den fungerar relativt väl i praktiken.
Fackets roll vid den praktiska lönekontrollen i Finland avviker från vad som gäller i Sverige. Sedvanliga kampåtgärder kan dock användas – och används – fritt mot oorganiserade inhemska och utländska företag. Hot om kampåtgärder fungerar i praktiken som en effektiv påtryckning. Också rätten att vidta stridsåtgärd för att under gällande avtalsperiod indriva förfallna fordringar mot avtalsbundna företag erkänns i finländsk rätt. Därtill samarbetar facket i praktiken med arbetarskyddsmyndigheterna som sedan maj 2004 har en reell rätt att kontrollera de utstationerade arbetstagarnas lönevillkor. Också rikskriminalpolisen deltar i övervakningen. Där finns sedan 2004 en speciell enhet för att bekämpa organiserad och ”professionell” lönedumpning som ofta har länkar till annan ekonomisk brottslighet.
Senare i år väntas en regeringsproposition om krav på förhandsanmälan om utstationering till Finland, en skyldighet för arbetsgivare att tillhandahålla och bevara vissa data, samt en föreskrift om att ett utländskt företag skall namnge en laglig representant i Finland. Revisionen av lagen skall senare fortsätta med mera kontroversiella frågor som lagstadgat huvudentreprenörsansvar, organisationernas talerätt och skyldighet för arbetsgivare att deponera en förhandsgaranti för de utstationerade arbetstagarnas löner.
