EU & arbetsrätt 2 2005

Dom i Viking Line-målet:
Engelsk underrätt förbjöd strejk i Finland med stöd av EG-fördraget

Finska sjömän får inte strejka för att försvåra en utflaggning av Viking Lines färja Rosella till Estland eller förta de ekonomiska fördelarna av utflaggningen för rederiet, eftersom detta skulle strida mot EG-fördraget. Det är slutsatsen i den dom som en engelsk underrätt gav den 17 juni i målet Viking Line mot Internationella transportarbetarfederationen (ITF) och Finska Sjömansunionen (FSU).

Det finskägda rederiet väckte talan mot de två organisationerna i höstas (se EU & arbetsrätt nr 3-4/2004). Viking hade för avsikt att flagga ut Rosella från finsk till estnisk flagg i syfte att sänka lönekostnaderna, och befarade att ITF och FSU skulle försöka hindra detta genom att vidta stridsåtgärder. Rederiet krävde därför att den engelska domstolen skulle förbjuda organisationerna att vidta några som helst påtryckningsåtgärder med syfte att:

• förmå Viking Line att avstå från att flagga ut fartyget,
• kräva att finska arbetsvillkor eller motsvarande tillämpas på besättningens anställningsförhållanden eller att
• kräva att finsk besättning används på fartyget också i framtiden.

Talan grundades primärt på EG-rätten. Enligt Viking Line skulle ITFs och FSUs krav begränsa rederiets ekonomiska rörelsefrihet i strid med EG-fördragets regler om fri rörlighet för arbetstagare, fri etableringsrätt och fri rörlighet för tjänster, inklusive förordning 4055/86 som garanterar rätten till fri rörlighet av tjänster på sjöfartens område.

På alla centrala punkter biföll domaren Justice Gloster Viking Lines talan. Förbud utfärdades på obestämd tid och stärktes med hot om såväl ekonomiska påföljder som straff för fackliga funktionärer som bryter mot förbudet.

Domen baserar sig uttryckligen på EG-rätten. Parterna i målet är ense om att Viking Line med stöd av EG-rätten har en ostridig befogenhet att flagga ut fartyget. I domen hävdas nu att stridsåtgärder som försvårar utflaggningen eller förtar de ekonomiska effekterna av den är att jämställa med stridsåtgärder som syftar till att förhindra själva utflaggningen. Domaren menar också att även om en stridsåtgärd i syfte att tillvarata löntagarintressen vid en utflaggning är tillåten enligt finsk rätt (utan beaktande av EG-rätten), så innebär EG-rättens inverkan att den är förbjuden, i första hand på grund av att den står i strid med den fria etableringsrätten. Vidare vore den direkt diskriminerande på grund av nationalitet, eftersom den syftar till att gynna finska sjömän på bekostnad av estniska sjömäns intressen.

Domaren späder på med att konstatera att detta under alla omständigheter vore en indirekt diskriminering som inte går att rättfärdiga med några ”objektiva skäl” och att stridsåtgärderna sannolikt även kan strida mot reglerna om fri rörlighet för personer och tjänster.

Domaren för ett långt resonemang om huruvida EG-rättsfrågorna borde föreläggas EG-domstolen för ett förhandsavgörande, och väljer till sist att avstå. På denna punkt påpekar hon dock att man väl kan hävda motsatt uppfattning. Hon menar också att målet som helhet är komplext och svårbedömt och framhåller att det bör behandlas med förtur om det överklagas.

Domen, som är på 111 sidor, är klart och redigt skriven. Den representerar en radikal tolkningslinje i EG-rätten som renodlat och konsekvent ger företräde åt ekonomiska friheter på bekostnad av fackliga och sociala aspekter. I den sannolikt förestående processen i besvärsinstansen ger domen nu en god möjlighet för ITF och FSU att utveckla den rättsliga argumentationen i en process som – också enligt domaren – i underrätten varit mycket koncentrerad på att klarlägga fakta i målet. Domen innefattar tolkningar av EG-rätten som är nya och så pass uppseendeväckande att det ter sig osannolikt att högre instanser kan bifalla domslutet som sådant utan att inhämta ett förhandsbesked från EG-domstolen.

Niklas Bruun

Ladda ner domen
The High Court of Justice Queen's Bench Division Commercial Court
Case No. 2004 Folio 684