EU & arbetsrätt 2 2005
Svenska kollektivavtal räcker inte för att genomföra arbetstidsdirektivet
Sverige har inte införlivat arbetstidsdirektivets regler om dygnsvila, nattarbete och genomsnittlig veckoarbetstid korrekt. Det har nu EG-domstolen som väntat slagit fast. Den svenska regeringen medgav redan innan kommissionen väckte fördragsbrottstalan i juli 2004 att de aktuella reglerna inte genomförts, men förklarade samtidigt att arbetstidslagens så kallade EG-spärr – som innebär att bestämmelser i kollektivavtal som strider mot direktivet är ogiltiga – väl motsvarade direktivets skyddsnivå (se EU & arbetsrätt nr 3 – 4/2004).
I domen framhåller EG-domstolen att ett direktivs regler inte nödvändigtvis måste återges ordagrant i en uttrycklig och specifik lagregel. Beroende på direktivets innehåll kan det räcka med en allmän rättslig ram som garanterar att direktivet tillämpas fullt ut på ett så klart och precist sätt att enskilda kan få kännedom om sina rättigheter och göra dem gällande vid nationell domstol. När det gäller arbetstidsdirektivet, som skall skydda arbetstagares hälsa och säkerhet, räcker det dock inte med regler som enbart garanterar dess skydd på den kollektivavtalsreglerade arbetsmarknaden. Här krävs en exakt rättslig ram som garanti för att direktivet tillämpas fullt ut både i lag och i praktiken. Domstolens tidigare praxis innebär att en EU-konform praktisk tillämpning inte räcker, utan måste kompletteras med ett specifikt rättsligt ramverk.
Domen bekräftar att ett korrekt genomförande av ett direktiv om arbetstid inte kan ske enbart via svenska kollektivavtal, då de inte täcker hela arbetsmarknaden. Här krävs åtminstone kompletterande lagstiftning för att garantera alla arbetstagare det skydd som direktivet syftar till. Tolkas domen motsatsvis, skulle kollektivavtal kunna vara en godtagbar införlivandemetod i sig, under förutsättning att en EG-spärr kan anses utgöra en ”allmän rättslig ram”. Eftersom domstolen betonar att målet gäller just arbetstidsdirektivet bör man dessutom fortfarande kunna argumentera för att EU-reglering på andra områden av arbetsrätten än arbetsmiljöområdet kan genomföras enbart via kollektivavtal.
