EU & arbetsrätt 2 2005


 

Två lärda framställningar om arbetsledningsrätten

Mats Kumlien: Continuity and Contract – Historical Perspectives on the Employee's Duty of Obedience in Swedish Labour Law, Institutet för rättshistorisk forskning 2004, 394 sidor
Mia Rönnmar: Arbetsledningsrätt och arbetsskyldighet – En komparativ studie av kvalitativ flexibilitet i svensk, engelsk och tysk kontext, Juristförlaget i Lund 2004, 426 sidor

Arbetsgivarens arbetsledningsrätt har just blivit före mål för två monografier. I ”Continuity and Contract” behandlar Mats Kumlien (docent i rättshistoria vid Uppsala universitet) arbetsledningsrätten ur ett historiskt perspektiv. Med avstamp i David Nehrmans ”Inledning Til Then Swenska Iurisprudentiam Civilem” (1729) och 1734 års lag följer författaren utvecklingen fram till den moderna arbetsrättens genombrott på 1930-talet. Den svenska rättsutvecklingen speglas mot utvecklingen i andra länder, främst Tyskland.

Synen på förhållandet mellan det vi idag kallar arbetstagare och arbetsgivare, liksom regleringen av denna relation har under perioden genomgått stora förändringar, från den statusbetonade och strikta regleringen mellan husbonde och legohjon, över ”det fria arbetsavtalet” under senare delen av 1800-talet till inträdet av arbetsrättens kollektiva period från 1900-talets början. Författaren visar att arbetsgivarens arbetsledningsrätt, trots dessa förändringar, hela tiden utgjort en central del av den arbetsrättsliga regleringen, men att de rättsliga argument som använts för att förklara och motivera arbetsledningsrätten successivt förändrats.

Juris doktorn Mia Rönnmar vid Lund universitet anlägger i avhandlingen ”Arbetsledningsrätt och arbetsskyldighet” ett rättsjämförande perspektiv. I avhandlingen jämförs arbetsgivarens möjligheter att förändra arbetets innehåll inom ramen för ett bestående anställningsförhållande i Sverige, Tyskland och England (kvalitativ flexibilitet). Hennes slutsats är att arbetsgivarens möjligheter att förändra anställningsinnehåll är större i Sverige och England än i Tyskland. Rönnmar betonar att arbetsgivarens möjligheter att genomföra omplaceringar inte bara är beroende av den individuella arbetsrätten.

Regler om information, förhandling och medbestämmande kan främst i Tyskland och Sverige fördröja och även i viss mån hindra beslut om omplaceringar. Motsvarande regler är i England mindre utvecklade. Samtidigt framhåller hon att medbestämmandereglernas betydelse inte kan bedömas utan att man tar hänsyn till hur relationen mellan arbetsmarknadens parter på företagsnivå faktiskt gestaltar sig i de olika länderna. Dessa relationer är i Tyskland och Sverige mer präglade av samförstånd och samarbete än i England. Mot denna bakgrund menar Rönnmar att medbestämmanderegleringen i Tyskland och Sverige skapar goda förutsättningar för att genomföra omorganisationer. Hon diskuterar även arbetsledningsrättens framtida utveckling och ställer frågan om utvecklingen går mot ett allmänt krav på saklighet vid arbetsledningsbeslut.

Tillsammans ger dessa två lärda framställningar en både djup och bred bild av arbetsledningsrätten.


Arbetslivsinstitutet Eu & arbetsrätt

Institutet för social civilrätt | Webbredaktör