EU & arbetsrätt 3 2005
Kollektivavtal anpassas till utländska arbetsgivare
Varken minimilön eller genomsnittslön skall gälla
Utländska arbetsgivare som utstationerar arbetstagare till Sverige skall inte komma undan med att betala alla sina arbetstagare de svenska kollektivavtalens minimilöner. Å andra sidan skall de inte vara tvungna att betala svenska genomsnittslöner. Det är innebörden av två överenskommelser som Svenskt Näringsliv slutit med LO respektive PTK.
Nu är det ju inte dessa organisationer som sluter kollektivavtal, utan deras medlemsförbund. Överenskommelsen är inte direkt bindande för dem, utan är enbart en rekommendation om att de skall anpassa sina kollektivavtal så att de passar utländska företag som blir tillfälliga medlemmar i ett arbetsgivarförbund.
Bakgrunden är en rad tvister som uppstått då utländska företag tillfälligt gått med i svenska arbetsgivarförbund. Därmed har de blivit bundna av kollektivavtal, samtidigt som fredsplikt inträtt för de fackliga organisationerna. Det som väckt ont blod är att företagen sedan tillämpat kollektivavtalens minimilöner på alla sina anställda. Många kollektivavtal är idag konstruerade så att minimilönerna är avsedda enbart för arbetstagare som är nya i yrket. För övriga arbetstagare skall lönerna förhandlas fram i det enskilda företaget och vara högre.
Enligt den gemensamma rekommendationen skall förbunden nu anpassa sina kollektivavtal för utländska arbetsgivare som beviljas högst tolv månaders medlemskap i ett arbetsgivarförbund och som inte redan är bundna av kollektivavtal för arbete i Sverige. Anpassningen rör fyra kategorier av bestämmelser:
• regler genom vilka kollektivavtalsparterna gjort avsteg från dispositiva lagregler,
• eventuella kollektivavtalsbestämmelser om arbetsmiljöfrågor,
• bestämmelser om lön och
• regler om förhandlingsordning, tvister och kontroll av avtalens efterlevnad.
Lönenivåerna hos varje arbetsgivare och för varje uppdrag skall bestämmas med tillämpning av förbundsavtalens lönepolitiska principer och med hänsyn till den existerande lönestrukturen i det utländska företaget. Det innebär i praktiken att lönerna skall sättas i förhandlingar, samtidigt som avtalen skall innehålla stupstocksregler som skall tillämpas om parterna intekan enas. Om företaget saknar representant i Sverige är det arbetsgivarförbundet som skall fullgöra arbetsgivarens förhandlings- och informationsskyldighet mot de fackliga organisationerna. Sedan villkoren har fastställts skall den utländska arbetsgivaren genast informera sina anställda om dessa. På begäran av de fackliga organisationerna skall han också ge dessa den information de behöver för att kunna kontrollera anställningsvillkoren. Förbundet skall ha rätt att komma in på arbetsplatsen och tala med arbetstagarna.
I och med att arbetsgivarna blir bundna av kollektivavtal blir de också skyldiga att teckna en rad försäkringar för sina anställda. Försäkringsvillkoren regleras i avtal mellan Svenskt Näringsliv och LO/PTK. Under överläggningarna enades dessa om att anpassa villkoren i avtalsförsäkringarna så att arbetsgivare med tillfällig verksamhet i Sverige inte skall behöva betala premier för risker som arbetstagarna redan är försäkrade mot, eller för försäkringar som de i realiteten inte kan få någon nytta av.
De första att konkretisera rekommendationen var de tolv arbetsgivarförbunden och sju av de åtta samarbetande fackförbunden inom industrin, som den 19 oktober kom överens om en gemensam förhandlingsordning och regler om kontroll (Pappersindustriarbetareförbundet ville inte underteckna avtalet). Enligt förhandlingsordningen skall ett arbetsgivarförbund som får in en ansökan om medlemskap från ett utländskt företag informera det berörda fackförbundet innan ansökan beviljas, och lämna uppgifter som ger facket underlag för att ta ställning till vilka villkor som bör gälla för de utstationerade arbetstagarna. Därefter vidtar förhandlingar där likabehandlingsprincipen och förbudet mot diskriminering på grund av nationalitet skall beaktas. Förhandlingarna förs under fredsplikt som upphör om ansökan återkallas, om någon part frånträder förhandlingarna eller om ansökan inte beviljas.
Överenskommelsen innebär inte någon anpassning av kollektivavtalens materiella villkor. Dessa läggs fast i avtalen mellan de enskilda förbunden på arbetsgivar- respektive arbetstagarsidan, och det är alltså där som eventuella anpassningar av villkoren, inklusive stupstocksregler, måste göras.
