EU & arbetsrätt 4 2005
Tveksamt om regler om fri rörlighet alls skall tillämpas på stridsåtgärder, anser engelsk besvärsinstans
Frågan är om EG-fördragets regler om etableringsfrihet och fri rörlighet för tjänster överhuvudtaget skall tillämpas på fackliga stridsåtgärder som syftar till att få ett kollektivavtal till stånd? Och även om de skulle vara tillämpliga, har de då horisontell direkt effekt så att de kan tillämpas direkt mellan privata rättssubjekt som en arbetsgivare och en facklig organisation? Det är frågor som den engelska Court of Appeal ställer till EG-domstolen i målet mellan Vikinglinjen och Finlands Sjömans-Union, FSU, och Internationella Transportarbetarefederationen, ITF (se EU & arbetsrätt nr 3/2005).
Den engelska domstolen förefaller alltså ha en mer förutsättningslös utgångspunkt än den svenska Arbetsdomstolen haft när den bett EG-domstolen tolka EG-rätten i det så kallade Vaxholms-målet, som ju rör en snarlik situation.
Det argument som kan tala för att de stridsåtgärder som FSU och ITF varslade om överhuvudtaget inte omfattas av reglerna om fri rörlighet är att rätten till fackliga stridsåtgärder är en grundläggande rättighet som erkänns i EG-fördragets avdelning XI om socialpolitik. Domarna Lord Justice Waller och hans kolleger Mummery och Tuckey anser att det ligger en del i det argumentet. Åtminstone har de svårt att tänka sig att det krävs att en facklig organisation – ytterst inför EG-domstolen – i varje enskilt fall kan rättfärdiga en stridsåtgärd som hindrar den fria rörligheten. En annan sak är om stridsåtgärden inte alls har något sådant socialpolitiskt syfte som nämns i fördraget.
Å andra sidan: Om EG-domstolen ändå skulle komma fram till att artiklarna om fri rörlighet är tillämpliga – och att de har direkt effekt – talar mycket för att det föreligger ett fall av indirekt diskriminering. Den fråga som då uppstår är om FSUs och ITFs handlande kan rättfärdigas med hänvisning till att rätten till fackliga stridsåtgärder är en grundläggande rättighet.
I EG-domstolen har målet beteckningen C-438/05. Liksom den svenska arbetsdomstolen vill den engelska domstolen att målet behandlas med förtur.
Domen med de exakta frågorna finns att läsa i sin helhet på Forum för forskning om arbetsrätt
