EU & arbetsrätt 1 2006
Sexton stater har yttrat sig i Laval-målet
Majoriteten värnar rätten till stridsåtgärder
Att, som Sverige gör, överlåta åt arbetsmarknadens parter att se till att arbetstagare som utstationeras dit får lön enligt svenska kollektivavtal är i och för sig ett godtagbart sätt att genomföra utstationeringsdirektivet. Men eftersom det svenska systemet också förutsätter att de utländska arbetsgivarna sluter kollektivavtal som inte bara reglerar lön utan även innehåller andra villkor än de som föreskrivs i direktivet, så innebär det ändå ett oproportionerligt hinder för den fria rörligheten för tjänster. Så argumenterar Europeiska kommissionen inför EG-domstolen i Laval-målet, erfar EU & arbetsrätt.
Frågan i den svenska Arbetsdomstolen, som bett EG-domstolen om ett förhandsavgörande, är om den blockad som två fackförbund vidtog mot det lettiska företaget Laval un Partneri ska förklaras olovlig för att den hindrade den fria rörligheten för tjänster (se EU & arbetsrätt nr 3/2005 sid 3). Kommissionen undviker i sin inlaga att tala om stridsåtgärderna, men intrycket blir att om kollektivavtalen vore begränsade till att reglera lön så skulle den inte ha några invändningar mot svenska systemet.
Utöver kommissionen har så många som fjorton medlemsstater och två EES-länder yttrat sig i målet. De tar sikte direkt på frågan om stridsåtgärderna, och en handfull länder, framförallt de nya medlemsländerna runt Östersjön, argumenterar för att den svenska lex Britannia är oförenlig med reglerna om fri rörlighet. Den stora majoriteten av yttrandena utgår från att EUs regler tillåter att fackliga organisationer tar till stridsåtgärder för att förmå utländska arbetsgivare att teckna kollektivavtal, även om en del ställer upp vissa villkor. Några länder, som Belgien, Norge och Österrike, uttalar sig uttryckligen om lex Britannia och instämmer förbehållslöst i den svenska regeringens uppfattning att den är förenlig med EU-rätten. Danmarks regering går inte in på svensk rätt utan nöjer sig med att framhålla att EU inte har vare sig direkt eller indirekt kompetens att reglera rätten att vidta stridsåtgärder. Tysklands regering anser att stridsåtgärder som är tillåtna enligt lex Britannia kan vidtas utan hinder av EG-fördraget och utstationeringsdirektivet – dock bara under förutsättning att de är proportionella och att det kollektivavtal som den fackliga organisationen vill få till stånd motsvarar utstationeringsdirektivets krav. Den finska regeringen resonerar mer principiellt och utgår från att EG-domstolen ska väga intresset av fri rörlighet mot skyddet för den grundläggande rättigheten att vidta fackliga stridsåtgärder. De negativa följder som konflikträtten orsakar för den fria rörligheten ska då i princip godkännas, om stridsåtgärdens väsentliga mål är att använda denna på ett sätt som nationell rätt godkänner, heter det.
EG-domstolen hemligstämplar alla inlagor
Alla inlagor i Laval-målet från parterna, medlemsstaternas regeringar och Europeiska kommissionen är belagda med sekretess i EG-domstolen. Domstolens presstjänst får inte ens yppa vilka som har yttrat sig i ett mål. Hemlighetsmakeriet sägs vara uttryck för en princip om god rättskipning, som innebär att parterna har rätt att försvara sina intressen utan yttre påverkan, särskilt från allmänhetens sida.
Parterna och medlemsstaternas regeringar får dock tillgång till alla inlagor. När de kommer in till det svenska Regeringskansliet blir de allmänna handlingar där. Men, de blir inte offentliga – Regeringskansliet hemligstämplar dem med hänvisning till utrikessekretessen.
Inget hindrar dock parter eller regeringar från att lämna ut sina egna inlagor, så länge de inte röjer vad de övriga har anfört. En del gör det öppet, andra ger dem i förtroende till utvalda personer. Åter andra, exempelvis kommissionen, håller hårt på sekretessen. Icke desto mindre brukar de flesta inlagor vara i omlopp efter en tid.
