EU & arbetsrätt 1 2006
Bakvänd svensk översättning i dom om utstationering
Den svenskspråkiga versionen av en färsk dom om vilka krav som kan ställas i samband med utstationering av arbetstagare från tredje land är direkt felaktig. I domslutet sägs att Tyskland brutit mot fördraget genom att göra just det som EG-domstolen i själva verket rekommenderar tyska staten att göra.
För att arbetsgivare från andra medlemsstater ska få utstationera arbetstagare från tredje land till Tyskland, måste dessa ha ett särskilt så kallat Vander Elst-tillstånd. Innan de tyska myndigheterna har prövat om alla villkor för tillståndet är uppfyllda kan utstationeringen inte börja. Kommissionen ansåg att detta var en oproportionerlig inskränkning i den fria rörligheten. Den ifrågasatte visserligen inte Tysklands rätt att kontrollera arbetstagarna på grundval av de kriterier som domstolen slagit fast i målet Vander Elst, men den var kritisk till att kontrollen måste ske innan arbetstagarna utstationeras.
EG-domstolen höll med kommissionen. Det vore lika effektivt, men mindre hindrande för den fria rörligheten, om de utländska företagen i förhand fick intyga att villkoren var uppfyllda, och så kunde de tyska myndigheterna kontrollera detta i efterhand, menade domstolen. Som läsare av den svenskspråkiga versionen av domen blir man därför mycket häpen när man kommer till domslutet, där det sägs att Tyskland har brutit mot fördraget genom att ”kräva ett intyg i förhand” av utländska företag. I de danska, finska, engelska, tyska, och franska versionerna är slutsatsen den motsatta: Tyskland har brutit mot fördraget ”genom att inte begränsa sig till” att kräva ett intyg i förhand.
