EU & arbetsrätt 1 2007
Inte tillåtet trixa med tröskelvärden för att arbetsgivare skall anställa unga
Både direktiv 98/59 om kollektiva uppsägningar och direktiv 2002/14 om information och samråd innehåller tröskelvärden för hur många arbetstagare det skall finnas i företaget för att direktiven skall vara tillämpliga. 2005 lade Frankrikes premiärminister fram en åtgärdsplan för sysselsättningen. Bland annat antogs en förordning som ändrade reglerna för beräkning av personalstyrkan i företag vilket skulle stimulera företagen att anställa unga. Den som nyanställdes och var under 26 år skulle inte räknas in i personalstyrkan.
Ett antal fackföreningar väckte talan och anförde att beräkningsreglerna var oförenliga med direktiven. Förordningen innebar nämligen att företag med fler än 20 anställda kunde befrias från vissa skyldigheter enligt de båda direktiven.
Att främja sysselsättningen är i och för sig ett legitimt socialpolitiskt mål som medlemsstaterna har ett stort skönsmässigt utrymme att realisera, betonar EG-domstolen. Deras fria skön får dock inte leda till att en grundläggande EG-rättslig bestämmelse blir meningslös.
Direktiv 2002/14 gäller för företag med fler än 50 och driftsställen med fler än 20 anställda. Medlemsstaterna avgör själva hur tröskelvärdena skall beräknas. Ingen som räknas som arbetstagare enligt nationell rätt får dock undantas. En regel som den franska, som leder till att vissa arbetsgivare undantas från direktivets skyldigheter och att ungdomar fråntas de rättigheter direktivet ger dem, innebär att det förlorar sin ändamålsenliga verkan.
Syftet med direktiv 98/59 är att skydda arbetstagarnas rättigheter vid kollektiva uppsägningar och att ge dem en minsta skyddsnivå för information till och samråd med dem. Direktivets tröskelvärden är precis sådana minimiregler som det inte går att avvika från annat än till arbetstagarnas fördel. Skyddet för arbetstagarna är villkorslöst. Medlemsstaterna kan alltså inte ändra direktivets tröskelregler. Det skulle ändra direktivets tillämpningsområde och frånta det dess fulla verkan.
Både direktivet om information och samråd och direktivet om kollektiva uppsägningar hindrar således nationella regler som undantar en viss kategori av arbetstagare, om än tillfälligt, vid beräkningen av det antal arbetstagare som skall finnas för att direktiven skall vara tillämpliga.
