EU & arbetsrätt 2 2007
Svensk utredning föreslår att upphandlare ska informera anbudsgivare om arbetsmiljökrav
Den som begär in anbud på utförandet av en tjänst ska i förfrågningsunderlaget beakta att de som ska utföra arbetet inte får utsättas för risker, och utforma det på ett sätt som ger entreprenören möjlighet att uppfylla sina skyldigheter enligt arbetsmiljölagstiftningen. Det föreslår den svenska utredningen om arbetsmiljölagen i sitt slutbetänkande som överlämnades den 13 juni.
Regeln ska gälla vid såväl privata som offentliga upphandlingar där kontraktsvärdet är minst en miljon kr exklusive moms. Förslaget betyder inte att arbetsmiljöansvaret fördelas annorlunda än nu, bara att beställaren har ett slags informationsplikt som innebär att förfrågningsunderlaget normalt ska ange vilka särskilda arbetsmiljöproblem som kan förekomma i den verksamhet som tjänsten avser och som entreprenören särskilt måste beakta. Denne kan då räkna in kostnader för t ex skyddsanordningar eller skyddsutrustning när anbudet utformas. Att beställaren ska tillhandahålla den här informationen har enligt betänkandet särskilt betydelse för små företag som vill lämna anbud, eftersom sådana inte på samma sätt som större företag kan hålla beredskap för olika slags arbetsmiljörisker. Därmed stöder bestämmelsen också målsättningarna med EUs upphandlingsdirektiv (2004/17 och 2004/18).
Utredningen skulle också överväga om arbetsmiljölagen behöver ändras för att det ska bli lättare att komma åt arbetsmiljörisker hos företag som inte har sitt säte i Sverige. Här konstaterar den att de problem som finns inte beror på brister i lagen utan är av praktisk natur, och lämnar inget förslag.
Inte heller föreslår den några ändringar för att möjliggöra effektivare tillsyn av företag som ändrar identitet. Frågan kom upp på grund av en skriftväxling mellan Europeiska kommissionen och regeringen efter ett klagomål från SEKO. Ett föreläggande som Arbetsmiljöverket hade utfärdat mot Connex Tunnelbanan AB förföll sedan verksamheten övertagits av Connex Sverige AB, eftersom ett föreläggande endast gäller mot den juridiska person mot vilken det riktas. Först ett år senare utfärdades ett nytt föreläggande, och kommissionen ifrågasatte om inte Sverige brutit mot gemenskapsrätten genom att inte se till att en effektiv tillsyn bedrivits. Men tidsutdräkten i Connexärendet berodde inte på brister i lagstiftningen, menar utredningen. Problemen i samband med ägarbyten kan i stället motverkas genom att Arbetsmiljöverket utvecklar sina rutiner för att snabbt kunna utfärda ett nytt föreläggande.
Däremot föreslår utredningen omfattande ändringar i reglerna om samordningsansvar, för att anpassa dem till EUs byggplatsdirektiv (92/57). Även detta föranleds av påstötningar från kommissionen (se EU & arbetsrätt nr 4/2006 sid 5).
