EU & arbetsrätt 2 2007
Nordisk reaktion på grönboken:
Kollektivavtal gör vår arbetsrätt flexibel
Rör inte vår arbetsrätt! Så kan man, en smula hårdraget, sammanfatta reaktionen i de nordiska länderna på Europeiska kommissionens grönbok "En modern arbetsrätt för att möta 2000-talets utmaningar" (se EU & arbetsrätt nr 4/2006 sid 6).
Kommissionen ställde där dels några allmänna frågor om hur "arbetsrätten" kan moderniseras - som om det funnes en enda, gemensam arbetsrätt i EU - dels ett antal mer specifika frågor, som alla intresserade inbjöds att yttra sig över.
Ett bärande tema i grönboken är att arbetsrätten måste bli mer flexibel, samtidigt som arbetstagarna ska garanteras ett "adekvat" skydd. Kommissionen pekar bl a på att andelen arbetstagare med s k atypiska anställningar hela tiden ökar, vilket sägs bero på att arbetsgivarna vill undvika de kostnader och förpliktelser som följer med traditionella tillsvidareanställningar på heltid. Detta leder till en tudelning av arbetsmarknaden som, enligt grönboken, kan motverkas genom att man mjukar upp regleringen kring tillsvidareanställningarna. Kommissionen menar också att det starka skyddet för de tillsvidareanställda gör dem obenägna att byta jobb frivilligt. De frågor som ställs är uppenbart inspirerade av det som brukar beskrivas som den danska modellen av flexicurity, med ett svagt skydd mot uppsägningar kombinerat med en jämförelsevis generös arbetslöshetsförsäkring och en aktiv arbetsmarknadspolitik.
Föga förvånande håller Danmarks regering i sitt svar på grönboken med kommissionen om att det är så arbetsrätten bör se ut om den ska främja konkurrenskraft, sysselsättning och social utveckling. Samtidigt betonar den att resultatet av grönboken inte får bli att man anvisar en enda modell för arbetsrättslig reglering i Europa, utan att det tas behörig hänsyn till de olika arbetsmarknadssystemen.
Finlands, Sveriges och Norges regeringar trycker i sina svar på att deras nationella rätt redan rymmer stor flexibilitet, genom att lagregler i stor utsträckning kan kompletteras eller anpassas till varierande behov genom kollektivavtal. Den finska och den norska regeringen tar tydligt avstånd från tanken att man skulle motverka segmentering eller främja rörligheten på arbetsmarknaden genom att försvaga skyddet för de tillsvidareanställda. Arbetstagare med trygga anställningar engagerar sig mer i sitt arbete och blir i själva verket mer öppna för förändring, och tudelningen på arbetsmarknaden bör snarare motverkas genom att villkoren för arbetstagare med atypiska anställningar närmar sig dem som gäller för tillsvidareanställningar.
Inte bara regeringarna, utan också de stora organisationerna för arbetsgivare och arbetstagare betonar att arbetsrätten i huvudsak är och bör förbli medlemsländernas eget område. Alla understryker också att eventuell arbetsrättslig reglering på EU-nivå måste ge tillräckligt utrymme för anpassning genom kollektivavtal. På grönbokens fråga om man bör införa en gemensam definition av begreppet arbetstagare i EUs arbetsrättsliga direktiv blir svaret ett unisont nej.
Det enda konkreta reformbehov som alla lyfter fram är revideringen av arbetstidsdirektivet. Finlands regering menar också att det behövs ett direktiv om arbete i bemanningsföretag och föreslår att kommissionen undersöker sitt förslag från 2002 i ljuset av det just antagna tjänstedirektivet.
Som vanligt är det de fackliga organisationerna som ser det största behovet av reglering på EU-nivå, och den längsta önskelistan kommer från danska LO. Den upptar bl a skapandet av ett arbetsrättsligt system med närmare regler för förhandling, ingående och tillämpning av europeiska avtal och som gör dessa rättslig bindande; antagande av direktivet om bemanningsföretag; utvidgning av tillämpningsområdet för direktivet om europeiska företagsråd; ett direktiv om skydd av arbetstagares personuppgifter samt en europeisk reglering för likabehandling av frilansar och andra med atypiska anställningar. De svenska LO, TCO och Saco vill bl a att de olika regleringarna om arbetstagarinflytande förstärks och samordnas.
Att arbetsgivarna inte önskar fler EU-regler är väl känt. Svenskt näringsliv skriver i ett ampert yttrande att de problem med bristande anpassning till förändrade förutsättningar som finns måste lösas på nationell nivå eftersom de har skapats på nationell nivå. Organisationen är också, liksom Dansk Arbejdsgiverforening och den norska Næringslivets Hovedorganisation, ytterst kritisk till kommissionens verklighetsbeskrivning, som de menar ger en alltför negativ bild av andra former av anställning än den traditionella. Alla som är lagligen sysselsatta, oavsett om det är på deltid eller på begränsad tid, i bemanningsföretag eller som egenföretagare är insiders på arbetsmarknaden. Att kalla dem outsiders är en förolämpning mot de enda verkligt utanförstående, nämligen de arbetslösa, skriver Svenskt näringsliv.
