EU & arbetsrätt 3 2007
Kommissionen väcker talan mot Tyskland: Tjänstepensioner måste upphandlas i hela Europa
Är offentliga arbetsgivare förhindrade att sluta kollektivavtal om vilken försäkringsinrättning som ska hantera de anställdas tilläggspensioner? Det är frågan i ett nytt mål i EG-domstolen, vilket väckt stor oro både på arbetsgivar- och arbetstagarsidan.
Enligt en tysk lag om ålderspension kan en arbetstagare begära att arbetsgivaren "omvandlar" en del av hans eller hennes lön till pension. Om arbetsgivaren inte vill inrätta en egen, företagsbaserad fond för att förvalta och betala ut dessa pensionsförmåner, kan han anlita en utomstående försäkringsgivare.
Enligt ett kollektivavtal mellan arbetsgivarorganisationen Vereinigung kommunaler Arbeitgeberverbände (VKA) och fackförbundet Ver.di ska löneomvandlingen anförtros vissa bestämda typer av försäkringsgivare. Arbetsgivarna sluter följaktligen avtal om gruppförsäkring direkt med någon av dessa, utan upphandling. När en arbetstagare begär att en del av lönen ska avsättas till pensionen, överför arbetsgivaren pengarna dit. Avsättningen beror helt och hållet på om den enskilda arbetstagaren själv väljer att få ut lite mindre lön idag för att få bättre pension i morgon, och det är enbart arbetstagarens egna medel som avsätts. Arbetsgivaren betalar inga avgifter.
Men Europeiska kommissionen hävdar nu att kommuner och kommunala bolag måste ge även andra försäkringsgivare än dem kollektivavtalet pekar ut chansen att vara med och tävla om uppdraget i en offentlig upphandling i hela Europa. Kommunerna är offentliga uppdragsgivare och tillhandahållande av försäkringar som inte hör till de lagstadgade socialförsäkringarna är sådana tjänster som omfattas av EU:s upphandlingsdirektiv, menar kommissionen. Därför har den väckt talan för fördragsbrott.
Den tyska regeringen har invänt att det skulle strida mot den grundlagsskyddade fria förhandlingsrätten om arbetsgivarna skulle vara skyldiga att genomföra en upphandling för löneomvandlingen. För arbetsgivarna skulle det inte finnas något att förhandla om, eftersom de skulle vara tvungna att välja det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, och arbetstagarsidan skulle vara helt utestängd från inflytande över vilken försäkringsgivare som skulle anlitas. Regeringen menar att det enda förnuftiga sättet att se på detta är att tillämpa en funktionell tolkning av upphandlingsrätten, så att kommunerna just när de reglerar arbetstagarnas villkor inte betraktas som offentliga uppdragsgivare. En annan förutsättning för att upphandlingsreglerna ska vara tillämpliga är att avtalen mellan kommunerna och försäkringsgivarna är offentliga tjänsteavtal. Inte heller den förutsättningen är uppfylld, menar den tyska regeringen, eftersom löneomvandlingen är helt beroende av arbetstagarens eget initiativ och bara omfattar egendom som tillhör honom eller henne själv. Arbetsgivaren är bara en förvaltare av de medel som överförs till försäkringsgivaren på en privatpersons uppdrag.
I Sverige har kommissionens talan väckt stor oro både på arbetsgivarsidan och hos de fackliga organisationerna. Kollektivavtal om försäkringar av olika slag, där avtalet också reglerar vilka som ska administrera försäkringarna, är mycket vanliga. Arbetsgivarverket och Sveriges Kommuner och Landsting på arbetsgivarsidan diskuterar därför med LO, TCO, Saco och Offentliganställdas förhandlingsråd att göra en gemensam framställan där de uppmanar den svenska regeringen att intervenera i målet och argumentera för att arbetsmarknadsparternas autonomi på området ska vidmakthållas.
