EU & arbetsrätt 3 2007
Gränsen för EUs kompetens klarlagd
Visstidsdirektivet omfattar även lön
Jodå, principen om icke-diskriminering i visstidsdirektivet (1999/70) omfattar även lön. Det slår EG-domstolen fast i en färsk dom, som sätter punkt för en segsliten tvist om gränserna för EUs kompetens på arbetsrättens område.
Som EU & arbetsrätt tidigare rapporterat var generaladvokaten av motsatt uppfattning (se nr 1/2007 sid 6). Han anslöt sig därmed till den ståndpunkt som Storbritannien och Irland, liksom arbetsgivarna i de båda länderna, envist har hävdat i förhandlingar om nya rättsakter. Kärnfrågan är hur artikel 137 i EG-fördraget ska tolkas. De första fyra punkterna i artikeln beskriver EU:s kompetens på arbetsrättens område. Men punkt 5 innehåller ett undantag. Enligt den ska de övriga bestämmelserna i artikel 137 " inte tillämpas på löneförhållanden, föreningsrätt, strejkrätt eller rätt till lockout".
Det aktuella målet handlade om en kvinna, Yolanda Del Cerro Alonso, som haft tidsbegränsade anställningar i det offentliga hälso- och sjukvårdssystemet i Baskien i tolv år, och som inte fick tillgodoräkna sig dem på samma villkor som de tillsvidareanställda arbetstagarna när hennes lön skulle fastställas. Hon stämde sin arbetsgivare med motiveringen att hon blivit diskriminerad. Den spanska domstolen ansåg att utgången av målet berodde på hur visstidsdirektivet ska tolkas, närmare bestämt om regeln att visstidsanställda inte får behandlas mindre förmånligt än tillsvidareanställda "[n]är det gäller anställningsvillkor" även avser de ekonomiska villkoren.
Synbarligen utan att den nationella domstolen har ställt frågan, går EG-domstolen först in på om direktivet överhuvudtaget är tilllämpligt på offentligt anställda. Den svarar, att med hänsyn till att principerna om likabehandling och icke-diskriminering hör till gemenskapsrättens allmänna principer, så ska bestämmelserna i visstidsdirektivet anses ha allmän verkan, eftersom de i egenskap av minimiskyddsregler som ska omfatta varje arbetstagare är regler av särskild betydelse i gemenskapens socialrättsliga lagstiftning.
När det gäller innebörden av begreppet anställningsvillkor konstaterar domstolen först att syftet med direktivets icke- diskrimineringsprincip är att hindra arbetsgivare från att tillgripa visstidsanställningar för att frånta arbetstagare de rättigheter som tillkommer tillsvidareanställda. Den principen får inte tolkas restriktivt.
Däremot ska artikel 137.5 i fördraget tolkas restriktivt, eftersom den är ett undantag från punkterna 1 - 4 i samma artikel. Annars skulle tillämpningsområdet för punkterna 1 - 4 begränsas på ett otillbörligt sätt och de mål som eftersträvas med artikel 136 i fördraget undergrävas.
Undantaget för "löneförhållanden" i artikel 137.5 motiveras, enligt domstolen, av att arbetsmarknadens parter på nationell nivå har rätt att genom avtal fastställa lönenivåer, en fråga som även omfattas av medlemsstaternas behörighet. Därför är fastställande av lönenivåer undantagna från harmonisering. Det kan däremot inte tolkas så att det omfattar alla frågor som har något samband med löneförhållanden. Då skulle vissa av de områden som anges i artikel 137.1 förlora en stor del av sitt innehåll. Begreppet anställningsvillkor i direktivet kan alltså utgöra grund för ett sådant krav som Yolanda Del Cerro Alonso ställer.
Den spanska domstolen hade också frågat om det faktum att det finns en lagregel som tillåter sådan särbehandling som kvinnan utsattes för kan utgöra objektiv grund för att behandla visstidsanställda och tillsvidareanställda olika. Här blev svaret som förväntat nej, med samma motivering som i målet Adeneler (C-212/04 se EU&arbetsrätt nr 3/2006 sid 6).
