EU & arbetsrätt 3 2007
Övertagande av uthyrd arbetskraft kan vara företagsövergång
Det kan vara övergång av verksamhet i företagsöverlåtelsedirektivets (2001/23) mening när ett bemanningsföretag tar över uthyrningen av en grupp arbetstagare från ett annat bemanningsföretag till samma kund som tidigare, konstaterar EG-domstolen i en alldeles färsk dom.
Mayer & Co var ett bemanningsföretag. Bolagets VD och hans maka utarbetade ett nytt koncept för uthyrning av arbetskraft till en av Mayers viktigaste kunder. Kunden kom överens med makarna om att genomföra det nya konceptet genom ett nytt företag, PPS. Makarna fick ledande befattningar i PPS som också hämtade administrativ personal från Mayer. Även 40 arbetstagare, däribland Mohamed Jouini, som tidigare hyrts ut till kunden övergick till PPS, som också tog över andra kunder. Därefter gick Mayer i konkurs.
Jouini m.fl begärde att PPS skulle betala de lönefordringar som de hade mot Maier, med hänvisning till att det hade skett en övergång av verksamhet. PPS invände att det inte hade skett någon övergång. Den österrrikiska Oberster Gerichtshof begärde förhandsavgörande från EG-domstolen.
EG-domstolen tar först upp frågan om övergången skett till följd av avtal. Domstolen fann att det var så, även om inget skriftligt eller muntligt avtal ingåtts mellan företagen. Den pekade bl.a. på att arbetstagarna gick över från Mayer till PPS inom ramen för ett samarbete mellan företagen och att dessa i allt väsentligt hade samma ledning.
Därefter prövar den om det som övergick från Mayer till PPS kan ses som en ekonomisk enhet, dvs. "en organiserad gruppering av tillgångar vars syfte är att bedriva ekonomisk verksamhet" (artikel 1.1 i direktivet).
Enligt domstolen behöver en sådan enhet inte omfatta stora materiella eller immateriella tillgångar. I vissa branscher är tillgångarna ofta minimala och verksamheten främst baserad på arbetskraft. I brist på andra produktionsfaktorer kan då en organiserad grupp av arbetstagare som särskilt och varaktigt har avdelats för ett gemensamt uppdrag utgöra en ekonomisk enhet.
Utmärkande för uthyrningsföretag är att det inte finns någon egentlig företagsorganisation som gör det möjligt att identifiera olika ekonomiska enheter som kan särskiljas från den tidigare arbetsgivarens organisation. Arbetstagarna tas i anspråk av beställaren och utför lämpad arbete enligt dennes behov och anvisningar. För att bedriva en sådan verksamhet krävs bl.a. know-how, en administrativ struktur som är för att organisera detta och ett antal arbetstagare, vars tjänster hyrs ut. Däremot krävs inga andra betydande tillgångar.
Syftet att tillhandahålla tjänster genom arbetstagare som ställs till beställarens förfogande (jfr. definitionen ovan) kan, enligt domstolen, eftersträvas genom en enhet som endast består av administrativ personal, arbetskraft som hyrs ut och know-how. Ett sådant fall kan föreligga här, eftersom enheten bestod av en kontorsanställd, en filialchef, kundrådgivare, en tredjedel av den uthyrda arbetskraften och en ledning med know-how.
Direktivet ska alltså tillämpas när en del av den administrativa personalen och en del av den uthyrda arbetskraften övergår till ett annat företag som också bedriver uthyrning av arbetskraft för att utföra samma arbeten för samma kunder, om de tillgångar som omfattas av övergången i sig är tillräckliga för att möjliggöra ett fortsatt tillhandahållande av de tjänster som är typiska för verksamheten, utan att andra betydande tillgångar eller andra delar av företaget används. Det ankommer på den nationella domstolen att pröva om det är så.
