EU & arbetsrätt 4 2007


 

Norska mätningsarvoden strider knappast mot Europakonventionen

Bestämmelser om mätningsavgifter (målegebyr) finns också i de norska kollektivavtalen för byggbranschen. Organisationen av mätningsverksamheten i Norge tycks emellertid på en väsentlig punkt skilja sig från de omständigheter som domen i Evaldsson-målet grundade sig på.

Enligt kollektivavtalen för byggbranschen ska en avgift för mätning av ackorden dras från ackordssumman för både organiserade och oorganiserade arbetstagare och betalas in till ett mätningskontor. Mätningskontoren är antingen organiserade som egna juridiska enheter eller ingår som en del av de lokala fackföreningsavdelningarna. Oberoende av organisationsformen är det emellertid en förutsättning för mätningskontorens verksamhet att storleken på.

mätningsavgifterna fastställs så att verksamhetens budget balanseras, det vill säga att verksamheten inte går med överskott. Denna förutsättning ligger också till grund för Finansdepartementets beslut att mätningskontoren ska vara undantagna från skyldigheten att betala mervärdesskatt.

Delar av mätningskontorens intäkter förs över till en fond som drivs av det fackförbund som är part i kollektivavtalen, Fellesforbundet. De medel som betalas in till fonden används bland annat för att finansiera upplärning av nya mätningsfunktionärer. Fonden är organiserad som ett aktiebolag och inte heller medlen i denna fond blandas samman med fackförbundets medel. Systemet i de norska kollektivavtalen för byggbranschen tycks därmed vara transparent då det är möjligt för arbetstagarna att se att löneavdragen faktiskt går till att finansiera mätningsverksamheten, och att mätningskontorens ekonomi och fackförbundets ekonomi inte blandas ihop. Något motsvarande klagomål mot Norge på denna grund kommer därför sannolikt inte att föras fram.   

  


Arbetslivsinstitutet Eu & arbetsrätt

Institutet för social civilrätt | Webbredaktör