EU & arbetsrätt 4 2007
Omotiverade undantag för sjöfolk ska utmönstras ur EU:s arbetsrättsdirektiv
Är det verkligen motiverat att EU:s arbetsrättsliga direktiv innehåller så många undantag för sjöfolk? Nej knappast, menar Europeiska kommissionen som i oktober inledde ett samråd med arbetsmarknadens parter om en översyn av dessa undantag. Kommissionen konstaterar i sitt samrådsmeddelande att det finns olika typer av undantag för sjöfolk i direktiven:
Ibland är de helt undantagna från direktivets tillämpningsområde. Det gäller direktiven om kollektiva uppsägningar (98/59), överlåtelse av företag (2001/23) och utstationeringsdirektivet (96/71). I det sistnämnda är undantaget befogat, eftersom besättningen på ett fartyg egentligen inte är utstationerad till en annan medlemsstats territorium och själva arbetet är karakteriserat av resande, menar kommissionen. När det gäller företagsöverlåtelsedirektivet har den däremot svårt att se att undantaget för ombordanställda är motiverat. Direktivets regler om skydd för arbetstagarnas rättigheter verkar inte vara oförenliga med anställningsavtalens särskilda karaktär eller förhållandena på fartyg. Lika lite är det motiverat att undanta fartygsbesättningar från de krav på information, samråd och anmälan som finns i direktivet om kollektiva uppsägningar, såvida de inte omfattas av andra garantier som ger dem ett likvärdigt skydd.
En annan typ av undantag är när direktiv tillåter medlemsstaterna att göra undantag för sjöfolk i den nationella lagstiftning som genomför direktivet. Så är det i direktivet om europeiska företagsråd (94/45), direktivet om information och samråd (2002/14) och lönegarantidirektivet (2002/74). I alla tre fallen är det en minoritet av medlemsstaterna som har utnyttjat möjligheten, och kommissionen menar att man bör se över ifall dessa undantag är befogade.
En tredje variant är när det finns särskild lagstiftning eller särskilda bestämmelser för arbetstagare på fartyg i allmänna rättsakter. Exempel är arbetstidsdirektivet (2003/88) och direktivet om skydd av minderåriga (94/33). Av EU:s övriga 28 arbetsmiljödirektiv är det bara två som inte ska tillämpas på sjöfartssektorn, nämligen ramdirektivet (1989/654) och direktivet om arbete vid bildskärm (90/270).
Kommissionens slutsats är att den behöver arbeta för att förbättra EU-lagstiftningen för sjöfolk. Obefogade undantag bör avskaffas, och när det finns skäl att behålla ett visst undantag bör särskilda regler för sjöfartssektorn övervägas, för att anställda där ska få lika gott skydd som andra arbetstagare.
Meddelandet avslutas med ett antal frågor till arbetsmarknadens parter. Håller de med om kommissionens analys? Om man upphäver några av undantagen, vad ska man börja med? Om ett undantag är berättigat, hur kan man garantera sjöfolk motsvarande skydd? Hur kan man förbättra arbetsmiljön ombord, särskilt på små fiskefartyg? Och hur förbättrar man lämpligast socialförsäkringsskyddet för ombordanställda? När kommissionen fått in parternas synpunkter kommer den sannolikt att fråga om de själva vill försöka förhandla fram avtal om åtminstone några av de frågor som berörs i meddelandet.
