EU & arbetsrätt 2 2008
TIDSKRIFTERNA
Artiklar om målen Viking och Laval
Norbert Reich: Free movement v. Social Rights in an Enlarged Union – the Laval and Viking cases before the ECJ, German Law journal Vol 9 No 2, 2008 sid. 125 - 161
Reich uppmärksammar de gemensamma drag som finns i Laval- och Viking Line-målen. Hans slutsats är att domarna gått på en mer liberal än social linje, något som inte är nytt för den som bevakat domstolens utveckling. Sverige bör snarast vidta åtgärder för att undvika skadeståndsansvar i enlighet med Frankovich, skriver Reich.
Tore Sigeman: Lavaldomen sätter spärr mot social protektionism, Lag & Avtal nr 1/2008 sid 34 – 35
Enligt Sigeman innebär domen i Laval-målet att värdstatens arbetstagare inte får annat skydd mot social dumping än det som ges indirekt, genom att de gästande företagen inte får tillämpa sämre villkor än de värdlandets minimiregler föreskriver. Minimireglerna utgör ett tak vilket drabbar mer förmånliga regler i kollektivavtal. Det är dock, trots utstationeringslagens brist på regler om minimilön, tillåtet för svenska fackföreningar att vidta stridsåtgärder för att få kollektivavtal med sådana bestämmelser, om minimilönen är tydlig och förutsebar. Domen torde aktualisera frågan om ersättning för ren förmögenhetsskada. Den kommer, om än temporärt, att påverka lönebildningen i Sverige, menar Sigeman.
Bruno Mestre: The ruling Laval un Partneri; clarification and innovation, European Law Reporter January 2008, no 1 sid. 2 – 8
Mestre uttrycker förvåning över att domstolen underkänner det svenska systemet för att bestämma lön genom förhandlingar. Den enda förklaringen ligger i att utstationeringsdirektivet endast förpliktigar de utländska företagen att betala minimilön. Domstolen var rädd att öppna en dörr för protektioniska avtal genom att tillåta förhandlingar i varje enskilt fall. Det mest innovativa i Laval och Viking är, enligt Mestre, styckena 98 respektive 64 och 65, som innebär en revolution för tolkningen av de grundläggande friheterna.
Ruth Nielsen: EU-domstolens afgørelser om konfliktret i Viking- og Laval- sagerna, Arbejdsretligt Tidsskrift (AT) online (artikeln finns även att läsa på http://arbetsratt.juridicum.su.se)
Nielsen menar att Laval-domen till skillnad från Viking Line-domen förefaller präglad av oenighet, och resonerar om dess prejudikatvärde. EG-domstolen har också både värderat fakta och tolkat svensk rätt, vilket rätteligen hör under Arbetsdomstolens kompetens. EG-domstolen ska enbart tolka EG-rätten. Oavsett vissa oklarheter i Laval-domen slår de bägge domarna fast att rätten att vidta stridsåtgärder är en grundläggande rättighet som ska balanseras mot de fyra friheterna. Vid denna balansakt har principen om insyn en avgörande betydelse.
Eva Kocher: Kollektivverhandlungen und Tarifautonomie – welche Rolle spielt das europäische Recht?, Arbeit und Recht 1-2/2008, sid. 13 – 18
Kocher identifierar det som hon benämner Gemenskapens socialpolitiska konstruktionsfel. Arbetstagarna och deras organisationer ges inte samma vikt i fördragen som reglerna om fri rörlighet. Deras rättigheter är folkrättsligt reglerade men uttrycks i EG-rättsakter som inte är bindande. Den kollektiva arbetsrätten spelar knappt någon roll när EG-domstolen prövar om stridsåtgärderna kan rättfärdigas, det är det individuella skyddet av arbetstagarna som ges betydelse. Både Laval-domen och Viking Line-domen ignorerar kollektivavtalsautonomin. Domarna får konsekvenser även i Tyskland.
P.A. Köhler: Vaxholm – Gustafsson – Evaldsson Das kollektive Arbeitsrecht Schwedens auf dem europarechtlichen Prüfstand, ZESAR, Zeitschrift für europäisches Sozial- und Arbeitsrecht 02.08, sid. 65 – 74
Artikeln beskriver den svenska modellen och några för den avgörande händelser. Slutsatsen är att det är svårt för en utomstående att förstå ett annats lands arbetsrättsordning, speciellt när denna ordning formas av arbetsmarknadens parter.
Jens Kristiansen: Laval Viking og den danske modell, Juristen nr. 3/2008, sid. 79 – 90 (artikeln finns att läsa på http://arbetsratt.juridicum.su.se)
Genom Laval och Viking Line-målen är det fastslaget att EU-rätten sätter gränser för användandet av stridsåtgärder. Målen skiljer sig åt på så sätt att stridsåtgärderna i Viking-målet skulle ha syftat till att tillvarata ett traditionellt fackligt intresse, de egna medlemmarnas arbets- och anställningsvillkor. Laval gällde stridsåtgärder som vidtogs för att ta tillvara det mer ospecifika intresset att skydda de svenska löntagarna och företagen mot illojal konkurrens utifrån. EG-domstolen förhöll sig mer kritiskt till de senare åtgärderna och tycks inte acceptera stridsåtgärder vidtagna för att förebygga social dumping. Enligt Kristiansen kan domstolen kritiseras för sitt avgörande i Laval. Den höll sig inte inom ramen för ett förhandsavgörande, då den inte begränsade sig till en abstrakt tolkning av EG-rätten, menar han. Kristiansen beskriver också domarnas konsekvenser för den danska modellen.
Anne Davis: One Step Forward, Two Steps Back? The Viking and Laval Cases in the ECJ, Industrial Law Journal, Vol 37, no 2 June 2008, sid. 126 – 148
Anne Davis analyserar domarna i Viking Line och Laval och undersöker bland annat domstolens proportionalitetsbedömning och dess plats i domskälen samt svårigheten att tillämpa den på fackliga stridsåtgärder. Hon kritiserar även domstolen för bristande förståelse för arbetsmarknaden.
Anders Kruse: Fackliga stridsåtgärder och den fria rörligheten i EU, Europarättslig tidskrift nr 1, 2008, sid. 187 – 204
Kruse går igenom sakomständigheterna i Laval- och Viking Line-målen och analyserar domarna. Kruse anser att de väcker frågor bland annat om Polens och Storbritanniens tillämpning av EU:s stadga om grundläggande rättigheter. Han menar att det kommer att behövas fler avgöranden innan rättsläget klarnat när det gäller avvägningen mellan fackliga stridsåtgärder och den fria rörligheten.
Stein Evju: Utstasjonering og sosial dumpning – et skandinavisk perspektiv, Arbeidsrett vol 5 nr 1/2008, sid. 1 – 20
Artikeln berör inte endast domarna i målen Laval och Viking Line utan innehåller en analys av utstationeringsdirektivet och den fria rörligheten för tjänster. Med sina domar har EG-domstolen introducerat ett proportionalitetskrav som är främmande för den nordiska kollektiva arbetsrätten, menar Evju.
