EU & arbetsrätt 4 2008
Arbetsmarknadens parter kritiska till svenska Laval-utredningens förslag
Svenska fackföreningar ska även i fortsättningen kunna vidta stridsåtgärder mot företag från andra EES-stater för att dessa ska ge sina utstationerade arbetstagare villkor enligt svenska kollektivavtal. Men då måste tre förutsättningar vara uppfyllda:
1. Villkoren ska motsvara dem som krävs i ett kollektivavtal mellan organisationer på central nivå och som tillämpas allmänt i hela landet på motsvarande arbetstagare i branschen.
2. Villkoren får inte avse annat än tydligt definierad minimilön och tydligt angivna minimivillkor som är förmånligare för arbetstagaren än den lagreglering som anges i utstationeringslagens 5 §, dvs. på de områden som hör till "den hårda kärnan".
3. Arbetsgivaren har inte visat att de utstationerade arbetstagarna "väsentligen" har minst sådana villkor.
Det är huvuddragen i det förslag som den svenska utredningen om åtgärder med anledning av La- val-domen överlämnade den 12 december.
Uppdraget till utredaren Claes Stråth var att komma med förslag som innebär så små inskränkningar som möjligt i rätten att vidta stridsåtgärder, samtidigt som de respekterar EG-rätten "fullt ut". Resultatet är en lunta på 424 sidor.
- Det hade varit intressant att se hur det hade blivit om arbetsmarknadens parter här i Sverige hade varit lika överens som de är i Danmark, sade Claes Stråth vid ett seminarium dagarna efter överlämnandet.
Dessa stod ju enade bakom det 21-sidiga förslag som den danska utredningen om Laval-domens konsekvenser lade fram i juni (se EU & arbetsrätt nr 3/2008 sid 1). I Sverige är båda sidor missnöjda.
- Utredningen har misslyckats fullständigt, sade Anders Weihe från arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen. Weihe menar att det inte går att använda svenska kollektivavtal för att genomföra utstationeringsdirektivet (96/71), eftersom svenska arbetsgivare inte är tvungna att teckna kollektivavtal. Det hjälper inte att avtalen kanske i praktiken täcker alla företag, EG-domstolen prövar bara om de formellt behandlas lika. Det enda som håller rättsligt är att införa lagstadgad minimilön eller allmängiltigförklaring av kollektivavtal, enligt Weihe. Han menar alltså att de alternativ till allmängiltigförklarade kollektivavtal som anges i direktivets artikel 3.8, och som anses ha kommit till för att passa just Danmark och Sverige, i realiteten inte har någon innebörd.
- Weihe är totalt isolerad i sin uppfattning, svarade Erland Olauson från LO, som anser att förslaget är ett steg i rätt riktning utifrån det uppdrag som utredningen haft. Det de fackliga organisationerna är missnöjda med är att de inte skulle få använda stridsåtgärder för att tvinga fram ett kollektivavtal om arbetsgivaren kan visa att arbetstagarna redan har likvärdiga villkor.
- Vår erfarenhet är att arbetsgivaren då lägger fram ett skenavtal, fortsatte Olauson. Innan vi har hunnit få fram motbevisning har arbetsgivaren kanske redan avslutat sitt uppdrag i Sverige. Om vi inte kan få till stånd ett kollektivavtal har vi alltså ingen rättslig grund för att kräva svenska villkor för de ut- stationerade arbetstagarna. Och de själva har inte heller något att stöda sig på. Så bevisregeln måste ändras, blev Olausons slutsats.
Betänkandet innehåller ytterligare ett antal förslag. De skickas nu ut på remiss.
