EU & arbetsrätt 2 2009


 

Inget skadestånd för felaktiga anställningsbevis

Nej, Ruben Andersen får inget skadestånd för att Skælskør kommun fem gånger gav honom felaktiga anställningsbevis. Hans anställningar var inte kortvariga i den mening som avses i direktivet om arbetsgivarens upplysningsplikt (91/533) och därför räckte det att kommunen rättade anställningsbevisen. Det blev domen när Danmarks Højesteret till slut avgjorde målet Ruben Andersen.

Direktivet innebär att arbetsgivaren är skyldig att ge arbetstagaren skriftlig information om de väsentliga villkoren för anställningen. I Danmark har direktivet på vanligt sätt genomförts genom kollektivavtal på större delen av arbetsmarknaden, med kompletterande lagstiftning för de områden som inte täcks av kollektivavtal.

Enligt direktivet ska arbetstagaren ha tillgång till effektiva rättsmedel om arbetsgivaren inte uppfyller sina skyldigheter. Kollektivavtalet för den kommunala sektorn ger dock arbetsgivaren en chans att rätta till anställningsbeviset inom 15 dagar. Någon sådan möjlighet fi nns inte i den lag som gäller på de icke kollektivavtalsreglerade områdena.

Ruben Andersen nöjde sig inte med att kommunen rättade till hans anställningsbevis. Han ville ha skadestånd. Därför hävdade han att han inte omfattades av kollektivavtalet – han var ju inte medlem i facket – utan att lagen gällde för honom. Målet gick till EG-domstolen, som fi ck ta ställning till om det går att genomföra direktivet genom kollektivavtal med verkan även för oorganiserade (se EU & arbetsrätt nr 3/2007 sid 3).

Sedan EG-domstolen svarat att det är möjligt (se EU & arbetsrätt nr 1/2009 sid 3), fanns det egentligen bara en fråga kvar för Højesteret att grubbla på, nämligen om Ruben Andersens anställningar hade varit ”midlertidiga” i direktivets mening. För enligt artikel 8.2 ska arbetstagare med midlertidiga anställningar alltid kunna inleda ett rättsligt förfarande direkt, utan någon chans för arbetsgivaren att rätta sig.

Av EG-domstolens dom framgick att ”midlertidig” (i den svenska språkversionen ”tidsbegränsad”) är detsamma som ”kortvarig”, men vad som är kortvarigt överlät den till den nationella domstolen att bedöma. Och Højesteret ansåg att ingen av Ruben Andersens anställningar, som var tidsbegränsade till mellan två och tolv månader, hade varit kortvarig. Därför fi ck han nöja sig med att arbetsgivaren rättade till anställningsbevisen enligt kollektivavtalets regler.


Arbetslivsinstitutet Eu & arbetsrätt

Institutet för social civilrätt | Webbredaktör