
EU & arbetsrätt 2 2009

Förlikning om arbetstider misslyckades
Arbetet med att ändra
arbetstidsdirektivet
(2003/88)
måste börja om från noll,
sedan förlikningsförhandlingarna
mellan ministerrådet och Europaparlamentet
misslyckats. För
parlamentet var det ett oavvisligt
krav att möjligheten att göra individuella
undantag från den maximala
veckoarbetstiden på 48 timmar
skulle avskaffas. Medlemsstaternas
regeringar var lika bestämda på att
den skulle permanentas, även om
den skulle förses med en del villkor
som inte finns idag. Därmed föll
direktivförslaget helt och hållet.
Även om parlamentet alltså
har demonstrerat sin styrka är det
knappast någon entydig triumf.
Så länge direktivet inte ändras finns ju möjligheten till individuella
undantag kvar, och det utan
de villkor som ändringsförslaget
innehöll. Och om det från början
bara var ett land som utnyttjade
den (Storbritannien) så är det nu
15, och fl er lär det bli om man inte
lyckas lösa den andra stötestenen i
förhandlingarna, frågan hur jourtid
på arbetsplatsen ska räknas.
I början av maj röstade parlamentet
också nej till
kommissionens
förslag om att yrkesförare som
är egenföretagare ska slippa följa
reglerna i direktivet om
arbetstidens
förläggning vid vägtransporter
(2002/15) (se EU & arbetsrätt nr
1/2009 sid 1).
Kerstin Ahlberg
|