EU & arbetsrätt 3/4 2009
Administrativa bördor ska minskas på arbetstagarnas bekostnad?
Ska små företag slippa göra skriftliga riskvärderingar enligt EU:s ramdirektiv om arbetsmiljö (89/391)? Ja, tycker den ”högnivågrupp av oberoende intressenter” som har i uppdrag att föreslå hur företagens administrativa bördor ska minskas. Kanske, svarar Europeiska kommissionen. Absolut inte, invänder Europafacket EFS, som menar att detta kan leda till att anställda på delar av arbetsmarknaden där riskerna är störst skulle ställas utanför det förebyggande arbetet. Även medlemsstaterna har liknande program, och Danmark och Sverige får beröm av kommissionen för sina regelförenklingar. Men inte heller här är dessa alltid okontroversiella.
Att minska företagens administrativa bördor har sedan länge varit en del av den s.k. Lissabonstrategin, och 2007 antog kommissionen ett åtgärdsprogram med målet att minska de administrativa bördor som följer av EU-lagstiftningen med 25 procent fram till 2012. Samtidigt uppmanades medlemsstaterna att anta egna liknande mål.
Drygt två år senare har kommissionen nu lagt fram ett nytt program med förslag till åtgärder på tretton prioriterade områden. Ett sådant område är arbetsmiljö och arbetsmarknadsrelationer. Här överväger kommissionen bl.a. att föreslå en ändring av ramdirektivet om arbetsmiljö som skulle innebära att ”mycket små” företag undantas från kravet på att göra skriftliga riskvärderingar. På detta skulle de, enligt kommissionen, tillsammans kunna spara 135 miljoner euro. En annan åtgärd som övervägs är att ”ge medlemsstaterna bättre vägledning” om hur de kan utnyttja de möjligheter som direktivet redan ger att göra undantag för småföretag när de genomför direktivet i sin nationella rätt.
Åtgärdsprogrammet bygger på förslag från den s.k. högnivågruppen av oberoende intressenter. När det gäller arbetsmiljöområdet trycker den på att EU:s regler bör tillämpas så flexibelt som möjligt på de små och medelstora företagen, och att dessa bör få information om exakt vad som krävs för att de ska uppfylla sina skyldigheter – utan att göra för mycket. Ett exempel gäller skyldigheten att utarbeta dokumentation i arbetsmiljöfrågor enligt byggplatsdirektivet (92/57). Europafacket är mycket kritiskt både till gruppens sammansättning och till bristen på insyn i underlagen för gruppens beräkningar och förslag.
Kommissionen kommenterar också i sitt åtgärdsprogram medlemsstaternas arbete med regelförenklingar. Alla har antagit egna mål, men några sägs ligga i täten, bland dem Danmark och Sverige.
DDanmark har t.ex. avskaffat vissa krav i lagen om privatanställda tjänstemän (funktionærloven) vilket enligt regeringen skulle innebära en besparing på ca. 300 miljoner kronor per år. Den största besparingen ska komma av att arbetsgivarna inte längre är tvungna att föra protokoll under förhandlingar med facken om löner och anställningsvillkor. Sedan den 1 juni 2008 är de inte heller skyldiga att ge arbetstagaren något anställningsbetyg (tjenesteattest). Enligt regeringen har sådana blivit överfl ödiga eftersom arbetstagaren har rätt att få ett anställningsbevis när han eller hon anställs. Oppositionen menade att båda ändringarna försvagade arbetstagarnas rättigheter. Även ändringar i arbetsmiljölagen är på gång, men dessa har förberetts i samråd mellan regeringen och arbetsmarknadens parter.
I Sverige har bl.a. semesterlagen arbetats om i förenklande syfte, föreskrifter från Arbetsmiljöverket har reviderats, slagits samman eller upphävts och en proposition som ska göra en rad ledighetslagar enklare och mer enhetliga förbereds just nu i Regeringskansliet. Mycket av detta är okontroversiellt, men även i Sverige har lagändringar som marknadsförts under rubriken minskning av företagens administrativa bördor uppfattas som försvagningar av skyddet för arbetstagarna. Det gäller t.ex. att arbetsgivare inte längre behöver göra någon skriftlig sammanställning av ohälsa, olycksfall och allvarliga tillbud. En annan ändring som väckt kritik är att arbetsgivarna enligt den nya diskrimineringslagen bara behöver göra lönekartläggningar och jämställdhetsplaner var tredje år, och att de som har färre än 25 anställda inte alls behöver göra några sådana planer. Tidigare skulle de göras varje år, och bara företag med färre än tio anställda slapp undan helt.
