EU & arbetsrätt 1 2010
Effekterna av Viking och Laval strider mot skyddet för organisationsrätten
De principer som uttrycks i
domarna i Viking Line- och
Lavalmålen är ägnade att
begränsa användningen av strejkrätten
på ett sätt som strider mot
konvention 87 om föreningsfrihet
och skydd för organisationsrätten.
Det har nu ILO:s expertkommitté
slagit fast med anledning av det
brittiska pilotfacket Balpas klagomål
(se EU & arbetsrätt nr 2/2009
sid 5). Kommittén uppmanar därför
den brittiska regeringen att ändra
lagstiftningen så att rätten att vidta
stridsåtgärder skyddas till fullo.
Tvisten uppstod då British
Airways (BA) grundade ett franskt
dotterbolag för att sköta fl ygtrafi -
ken till USA. Balpa ville ha garantier
för att detta inte skulle leda till
försämrade villkor för moderbolagets
anställda, och medlemmarna
röstade med stor majoritet för
att gå i strejk för att genomdriva
kravet. BA beslöt då att begära ett
domstolsföreläggande med förbud
mot strejken, med hänvisning till
att en sådan skulle strida mot EUdomstolens
praxis i Viking Line
och Laval. Till det kom att bolaget
skulle kräva 100 miljoner pund per
dag i skadestånd om stridsåtgärderna
sattes i verket. Inför det hotet
vågade Balpa inte genomföra någon
strejk. Så småningom klagade organisationen
dock till ILO.
Den brittiska regeringen invänder
i sitt svar till ILO:s expertkommitté
att anmälan är missriktad eftersom
eventuella negativa effekter
av de två domarna är en konsekvens
av EU-rätten som Förenade kungariket
är skyldigt att följa. Dessutom
är den förhastad, menar regeringen,
eftersom det är oklart vilken
inverkan, om någon alls, domarna
skulle ha på tillämpningen av den
brittiska lagstiftningen. Själv antar
den att effekterna inte blir så stora,
då domarna enbart rör situationer
där etableringsfriheten och den
fria rörligheten för tjänster mellan
medlemsstaterna berörs.
Expertkommittén tillbakavisar
alla dessa argument.
Till att börja med understryker
den att dess uppgift inte är att bedöma
om EU-domstolens tolkning
av EU-rätten är riktig, utan att
undersöka om domstolens praxis
får sådana effekter på nationell nivå
att arbetstagarna förvägras sina rättigheter
enligt konvention 87.
Kommittén konstaterar sedan att
den i sin praxis om vad som kan berättiga
begränsningar av stridsrätten
aldrig har ansett att det behövs
en intresseavvägning med hänsyn
till begrepp som etableringsfrihet
eller frihet att tillhandahålla
tjänster. Den har enbart föreslagit
att man i vissa fall kan överväga
förhandlade begränsningar av
stridsrätten för att upprätthålla
en minimiservice med syfte att
undvika irreparabla eller fullkomligt
oproportionerliga skador för
tredje man, och att frågan, i fall då
parterna inte kan komma överens
om vilka begränsningar som är
nödvändiga, bör hänskjutas till ett
oberoende organ. Kommittén ser
inte någon anledning att nu ändra
sig på denna punkt.
Och den ser "med stor oro"
(serious concern) på hur Balpamedlemmarnas
rätt att vidta stridsåtgärder
i praktiken har begränsats.
Enligt kommittén skapar det
överhängande hotet om ruinerande
skadeståndskrav som blivit möjligt i
ljuset av Viking Line- och Lavaldomarna
en situation där fackföreningen
inte kan utöva sina rättigheter
enligt konventionen. Tvärtemot
den brittiska regeringen anser den
att det förelåg ett reellt hot mot
fackföreningens existens och att
den försening som en rättsprocess
skulle ha inneburit sannolikt skulle
ha gjort aktionen meningslös.
Globaliseringen kommer dessutom
att göra liknande situationer ännu
vanligare, så att inverkan på t.ex.
fl ygpersonalens möjligheter till
meningsfulla förhandlingar kan bli
förödande, enligt expertkommittén.
Beslutet är en auktoritativ
bekräftelse på vad många experter
har hävdat alltsedan domarna kom,
nämligen att EU-domstolen inte
går i takt med ILO.
