EU & arbetsrätt 1 2010
Fackets uttrycksmedel var för grova
Yttrandefrihetens gräns överskreds
Förtroendemännen hade inte
behövt använda så grova uttrycksmedel
för att försvara
de legitima fackliga intressena, och
kan därför inte åberopa Europakonventionen
för mänskliga rättigheter
mot arbetsgivaren som sagt
upp dem. Det slår Europadomstolen
för mänskliga rättigheter fast i
en färsk dom
På omslaget till fackföreningens
informationsblad hade de publicerat
en teckning som föreställde
företagets personalchef sittande
bakom ett skrivbord och en annan
man på alla fyra under bordet,
med ryggen vänd mot betraktaren.
Bredvid stod två av företagets
anställda som väntade på sin tur att
få tillfredsställa chefen. På bilden
fanns pratbubblor som, med domstolens
ord, var "tillräckligt otvetydiga".
Inne i tidningen fanns artiklar
som i grova ordalag uttryckte
kritik mot de två anställda, som
hade vittnat till arbetsgivarens fördel
i en arbetstvist. Alla förtroendemännen
blev uppsagda. De gick
till domstol och hävdade att deras
yttrandefrihet hade kränkts och
att uppsägningarna var en hämnd
för deras fackliga engagemang.
Men alla de spanska domstolarna
ansåg att publiceringen överskred
yttrandefrihetens gränser. De sex
gick då vidare till Europadomstolen
där de åberopade artiklarna 10 (om
yttrandefrihet) och 11 (om föreningsfrihet)
i Europakonventionen.
Men inte heller Europadomstolen
höll med dem. Den konstaterar
att artikel 10 inte bara skyddar
innehållet i de tankar och upplysningar
som uttrycks, utan också
själva uttrycksformen. Därför måste
man göra en avvägning mellan de
intressen som står på spel. Europadomstolen
menar dock att det är
de nationella domstolarna som bäst
kan avgöra hur intressena ska balanseras
i det enskilda fallet, och de
har då en viss bedömningsmarginal.
Det Europadomstolen till sist
prövar blir därför hur väl de spanska
domstolarna har genomfört
intresseavvägningen. Den konstaterar
att dessa har kommit fram
till att teckningen och en del av
påståendena i artiklarna till innehåll
och ton utgör personangrepp som
är förolämpande, överdrivna och
grundlösa och på intet vis nödvändiga
för att försvara de fackliga
intressena. Den framhåller också
att detta mål skiljer sig från det
äldre målet Fuentes Bobo på så sätt
att de förgripliga uttrycken inte
har yttrats i hastigt mod, utan att
det handlar om skrivna yttranden
som har publicerats och anslagits
offentligt inom företaget. Mot den
bakgrunden har de spanska domstolarna
balanserat de motstående
intressena och deras beslut kan inte
anses som orimliga eller godtyckliga.
Följaktligen har de, enligt
Europadomstolen, inte överskridit
utrymmet för skönsmässig bedömning
och artikel 10 har inte
kränkts. Inget talade heller för att
uppsägningarna var en hämnd för
de sex förtroendemännens fackliga
