EU & arbetsrätt 2 2010


 

Förslag om anmälningsplikt vid utstationering till Sverige
men inget krav på behörig representant

Utländska företag som bedriver verksamhet i Sverige med anställd personal ska anmäla detta till Bolagsverket. Om verksamheten ska pågå mer än åtta dagar ska de också utse en särskild kontaktperson. Det föreslår den utredare som haft i uppdrag att föreslå ändringar i lagen om utländska filialer. Något krav på att företagen också utser en representant som är behörig att t.ex. förhandla om kollektivavtal med fackliga organisationer i Sverige föreslås dock inte.

Sverige är ensamt bland de nordiska länderna om att inte ha någon som helst form av anmälningsskyldighet för företag som utstationerar arbetstagare till landet. Först om utstationeringen varar mer än 183 dagar under en tolvmånadersperiod krävs en anmälan till Skatteverket, eftersom arbetstagarna då blir skattskyldiga i Sverige.

Fram till i höstas innehöll dock lagen om utländska fi lialer en bestämmelse som innebar att personer som bedrev näringsverksamhet i Sverige måste ha en föreståndare som bodde och svarade för verksamheten i landet. Den lagen omfattar visserligen bara företag som etablerar sig i Sverige och inte dem som tillfälligt tillhandahåller tjänster, t.ex. arbetsgivare som utstationerar arbetstagare, men en del av dessa tycks ha uppfattat det så att även de var skyldiga att utse en föreståndare. Europeiska kommissionen ifrågasatte om reglerna var förenliga med EU-rätten och när tjänstedirektivet genomfördes hösten 2009 togs kravet på föreståndare bort för näringsidkare från länder inom EU/EES (se EU & arbetsrätt nr 2/2009 sid 3). De fackliga centralorganisationerna LO, TCO och Saco försökte få in en modifierad regel med krav på att registrera en representant med postadress i Sverige och behörighet att företräda näringsidkaren och företa nödvändiga rättshandlingar, men förgäves. Regering och Riksdag ansåg att även det förslaget stred mot EU-rätten.

Strax efteråt fick emellertid utredaren Jörgen Hettne i uppdrag att se över filiallagen och dels föreslå ändringar som tydliggör skillnaden mellan etablering och tillhandahållande av tjänster, dels överväga om det vore möjligt att införa en regel i stil med den som de fackliga organisationerna begär.

På den senare frågan svarar utredaren nej. Han tvivlar på att ett sådant krav är förenligt med EU-rätten, men understryker att rättsläget är osäkert. De mål om representanter i värdlandet som EUdomstolen har prövat har inte gällt arbetsmarknadsmodeller som den svenska, där man med fog skulle kunna hävda att det krävs en representant på plats som kan förhandla om systemet ska fungera. Men om sådana regler behövs bör de under alla omständigheter inte tas in i filiallagen, som Hettnes uppdrag begränsar sig till, utan i utstationeringslagen, resonerar han.

Samtidigt konstaterar Hettne att det inte är helt lätt att dra gränsen mellan etablering och tillfälligt tillhandahållande av tjänster. Särskilt utstationering kan ha stora likheter med etablering. Gränsdragningen kan därför inte helt och hållet överlåtas på marknadens aktörer, menar han. För att tillgodose rättssäkerheten för berörda aktörer och arbetsmarknadens parter föreslår han att utländska företag och enskilda näringsidkare i vissa fall ska vara skyldiga att anmäla till Bolagsverket när de bedriver verksamhet i landet, så att verket kan pröva om det är en etablering eller ej. Om näringsverksamheten i Sverige bedrivs med anställda ska den alltid anmälas, och om den ska pågå mer än åtta dagar ska den utländska näringsidkaren också utse en särskild kontaktperson som är behörig att motta delgivningar och kunna visa var på arbetsplatsen som anställningsrelaterade handlingar förvaras.

Hettne föreslår också att filiallagen ska kompletteras med regler till vägledning för Bolagsverkets beslut. Enligt dessa ska verksamhet som är tänkt att pågå i högst ett år som utgångspunkt inte betraktas som stadigvarande. Men detta är enbart en presumtion. I enskilda fall kan alltså verksamhet som inte pågår ens ett år bedömas som etablering, samtidigt som verksamhet som pågår över ett år i andra fall kan anses som tillfälligt tillhandahållande av tjänst.


Arbetslivsinstitutet Eu & arbetsrätt

Institutet för social civilrätt | Webbredaktör