EU & arbetsrätt 3 2010


 

Finnairs lönesystem kan strida
mot mödraskyddsdirektivet

En kvinna som tillfälligt får andra arbetsuppgifter under sin graviditet kan inte kräva att få behålla den lön som hon hade i genomsnitt innan hon förfl yttades. Men hon har rätt att behålla sin grundlön plus de lönetillägg som har samband med hennes yrkesställning, och det lönesystem som tillämpas vid Finnair tar inte hänsyn till det. Det blev EUdomstolens besked till Helsingfors tingsrätt om hur mödraskyddsdirektivet (92/85) ska tolkas i målet Parviainen (se EU & arbetsrätt nr 3-4/2009 s. 13).

Sanna Maria Parviainen var purser, men när hon blev gravid omplacerades hon till marktjänst. En stor del av lönen som purser bestod av olika tillägg som hon gick miste om när hon arbetade på marken. Enligt Parviainen strider detta mot artikel 11.1 i mödraskyddsdirektivet som säger att medlemsstaterna ska säkerställa "de rättigheter som följer av anställningsavtalet, även i fråga om bibehållen lön eller rätt till skälig ersättning" under den tillfälliga omplaceringen. Helsingfors tingsrätt bad EU-domstolen ge besked om hur direktivet ska tolkas.

EU-domstolen börjar med att säga emot generaladvokaten som utgick från hur domstolen tolkat uttrycket "bibehållen lön eller rätt till skälig ersättning" i målet Boyle. Den defi nition som uttrycket gavs där kan inte överföras till det aktuella målet, eftersom de handlar om skilda situationer. Boyle-målet rörde en barnledig arbetstagare, det aktuella handlar om en arbetstagare som fortfarande arbetar.

Vad innebär uttrycket då i Sanna Maria Parviainens situation? Själv ansåg hon att hon hade rätt att behålla samma genomsnittliga lön som innan hon omplacerades. Det höll EU-domstolen inte med om. Det hon kan kräva är att få behålla sin grundlön plus de tillägg som har samband med hennes yrkesställning, t.ex. sådana som hör ihop med ställningen som överordnad, med hennes anställningstid och med hennes yrkeskvalifi kationer. Däremot har hon inte rätt att behålla delar av lönen som är beroende av att arbetstagaren utför särskilda arbetsuppgifter under speciella förhållanden och som främst utgör ersättning för obehag i samband med dessa.

Lönesystemet vid Finnair var dock uppbyggt på ett annat sätt. Enligt det fick hon under omplaceringen sin grundlön plus ett tillägg som beräknades på ett genomsnitt av vad alla flygvärdinnor och stewarder i samma löneklass fick i personliga tillägg under en viss period. Ett sådant system kan, enligt domstolen, leda antingen till en sänkning eller till en höjning av lönen jämfört med vad den gravida kvinnan fi ck före omplaceringen. Parviainens personliga tillägg under referensperioden var t.ex. drygt 74 euro om dagen, medan det genomsnittliga tillägget bara var knappt 40 euro. När Helsingfors tingsrätt avgör målet måste den därför kontrollera om lönesystemet har inneburit att hon under omplaceringen har förlorat sådana delar av sin lön som har samband med hennes yrkesställning. I så fall strider lönesystemet mot direktivet.


Arbetslivsinstitutet
Mål C-471/08 Sanna Maria Parviainen mot Finnair Oyj, dom den 1 juli 2010


Arbetslivsinstitutet Eu & arbetsrätt

Institutet för social civilrätt | Webbredaktör