EU & arbetsrätt 4 2010
EU-domstolen slår fast: Åldersdiskriminering att neka pensionsberättigad avgångsvederlag
En regel i den danska funktionærloven kan inte längre tillämpas som hittills, sedan EU-domstolen avgjort Ole Andersen-målet och kommit fram till att regeln innebär åldersdiskriminering och är oförenlig med direktivet om likabehandling i arbetslivet (2000/78).
Enligt 2 § i den danska tjänstemannalagen (funktionærlov, FUL) har en arbetstagare som varit anställd hos en arbetsgivare i minst tolv år utan avbrott rätt till ett avgångsvederlag (fratrædelsesgodtgørelse ) om han eller hon blir uppsagd. Bestämmelsens tredje stycke stadgar emellertid "Hvis funktionæren ved fratrædelsen vil oppebære en alderspension fra arbejdsgiveren, og hvis funktionæren er indtrådt i den pågældende pensionsordning før det fyldte 50. år, bortfalder fratrædelsesgodtgørelsen."
Talan i målet hade väckts av Ingeniørforeningen för en 63-årig ingenjör med över 18 års anställning, som blev nekad avgångsvederlag med hänvisning till FUL, eftersom han hade rätt till ålderspension som arbetsgivaren hade bidragit till. Ingenjören ville inte gå i pension och blev också kvar på arbetsmarknaden som egenföretagare. Syftet med regeln om avgångsvederlag är att underlätta övergången till nytt arbete för arbetstagare med mer än tolv års anställning. Om en arbetstagare går i pension tidigt, t.ex. som 63-årig, blir pensionen väsentligt lägre än om han väntar t.ex. tills han är 70 år. Men enligt fast rättspraxis i Danmark tolkas regeln så att rätten till avgångsvederlag alltid bortfaller när arbetstagaren har rätt till pension från arbetsgivaren, oavsett om han utnyttjar denna rätt eller låter bli därför att han inte vill gå i pension.
EU-domstolen slog fast att artikel 2 och artikel 6 i likabehandlingsdirektivet hindrar nationella regler enligt vilka arbetstagare förlorar rätten till ett avgångsvederlag vars syfte är att underlätta övergången till nytt arbete för dem som varit anställda mer än tolv år, enbart på grund av att de har rätt till ålderspension. /p>
AAndersen-målet rörde en offentlig arbetsgivare, Region Syddanmark. Det råder därför inget tvivel om att direktivet kan tillämpas direkt i målet framför den danska lagen. Konsekvensen av domen är att danska domstolar är skyldiga att låta bli att tillämpa bestämmelsen i FUL, i varje fall med den innebörd som den hittills har getts. Paragrafens ordalydelse kan eventuellt underkastas en ny tolkning som bringar den i överensstämmelse med EU-domstolens dom.
Generaladvokaten diskuterade ingående om det handlade om direkt eller indirekt åldersdiskriminering och antog att det var direkt diskriminering. Om det är det ena eller det andra har betydelse för vad som krävs för att särbehandling ska vara motiverad. Generaladvokaten skrev (min markering med fet stil): "i>Mulighederne for at begrunde en indirekte forskelsbehandling på grund af alder er holdt i meget generelle vendinger i artikel 2, stk. 2, litra b), nr. i), i direktiv 2000/78 (»objektivt begrundet i et legitimt mål«), hvorimod en direkte forskelsbehandling på grund af alder udelukkende kan være begrundet ud fra socialpolitiske overvejelser som omhandlet i direktivets artikel 6, stk. 1,".
EU-domstolen diskuterade inte frågan uttryckligen, men den tilllämpade som framgått direktivets artikel 6 som handlar om direkt diskriminering. Därför kan man utgå från att den var enig med generaladvokaten på denna punkt. Ytterligare två domar om åldersdiskriminering kom under hösten.
II I Rosenbladt-målet ställdes en rad frågor om möjligheten att sluta kollektivavtal med regler om att anställningsavtal ska upphöra vid en viss ålder. De aktuella kollektivavtalen motiverades med att man ville uppnå en rimlig fördelning av sysselsättningsmöjligheterna mellan generationerna. Detta syfte godtogs av EU-domstolen, i likhet med tidigare, som ett berättigat mål enligt artikel 6 i direktivet.
Georgiev-målet rörde nationella regler som innebär att det inte är möjligt att ingå anställningsavtal på obegränsad tid med professorer som har fyllt 65 år, och enligt vilka de tvångspensioneras när de fyller 68 år. EU-domstolen antog att direktivet inte är till hinder för sådana regler, förutsatt att de har ett legitimt syfte, som att säkra kvaliteten på undervisningen och en optimal fördelning av professorstjänsterna mellan generationerna och dessutom är lämpliga och nödvändiga för att nå detta syfte – vilket är den nationella domstolens sak att pröva.
