EU & arbetsrätt 4 2010


 

Registrering hindrade fri rörlighet Fungerade som krav på tillstånd

De portugisiska svetsarna och montörerna hade utstationerats till Belgien. Vid en myndighetskontroll uppdagades att arbetsgivaren inte föranmält utstationeringen och inte heller kunde de uppvisa handlingar i enlighet med den belgiska lagstiftningen. Ett straffrättsligt förfarande inleddes mot bolagets ansvariga företrädare och den belgiska domstolen begärde ett förhandsavgörande. EU-domstolen angriper problematiken på ett bekant sätt genom att först fråga sig om de belgiska bestämmelserna kunde anses utgöra hinder för den fria rörligheten för tjänster, en fråga som besvarades jakande. Den efterföljande frågan var om åtgärderna var rättfärdigade utifrån skyddet av arbetstagare, ett tvingande allmänintresse.

EU-domstolen fann att det inte var rättfärdigat med en sådan förhandsanmälan när den innebär att arbetet får påbörjas först sedan ett registreringsnummer delgetts, eftersom det i realiteten fungerar som ett krav på förhandstillstånd. Skyldigheten att hålla vissa anställningsrelaterade handlingar tillgängliga i värdstaten ansågs däremot vara rättfärdigad.

EU-domstolen synes fortsätta i enlighet med det schema för prövning av hinder för den fria rörligheten för tjänster som den använt tidigare. Den hörsammade således inte det förslag till ombalansering som lades fram av generaladvokaten och som angavs vara motiverat av Lissabonfördragets ikraftträdande. (Se EU & arbetsrätt nr 2/2010 s. 6).


Arbetslivsinstitutet Eu & arbetsrätt

Institutet för social civilrätt | Webbredaktör