EU & arbetsrätt 1 2011


 

Finska HD lade Europakonventionen till grund för strejkavgörande

Att dra in bonusen för anställda som deltagit i fackliga stridsåtgärder strider mot likabehandlingslagen, konstaterar Finlands Högsta domstol i ett avgörande där den för första gången stöder sig på den nya praxisen från Europadomstolen för mänskliga rättigheter.

Det var den nordiska koncernen Stora Enso som hade infört ett bonuslönesystem med villkor som fastställdes ensidigt av arbetsgivaren. Ett villkor var att den ekonomiska förlust som uppstår för arbetsgivaren som en följd av en olaglig stridsåtgärd dras av från bonusen för de anställda som deltagit i stridsåtgärden.

I maj 2006 genomförde fackförbundet Tjänstemannaunionen en dygnslång strejk vid kartongfabriken i Stora Enso Ingerois AB. Förbundets medlemmar deltog i strejken, som senare av Arbetsdomstolen konstaterades strida mot kollektivavtalslagens fredspliktsregler. Den var med andra ord olaglig.

Arbetsgivaren drog in bonuslönen för de anställda som deltagit, med hänvisning till de förluster som strejken förorsakat.

De anställda väckte talan med stöd av facket och krävde full bonuslön med motiveringen att resultatmålen hade uppnåtts och full bonus hade betalats till de arbetstagare som inte deltagit i strejken. De hävdade

      • att arbetsgivaren hade diskriminerat dem på grund av facklig tillhörighet och facklig aktivitet och

      • att bonusvillkoret var ogiltigt eller oskäligt eftersom det överförde ansvar för fackets agerande (för vilket ansvar kunde utkrävas inom kollektivavtalssystemet) på enskilda anställda.

Facket fick inte medhåll i underrätt, men hovrätten ansåg att det ifrågasatta villkoret i bonussystemet var olagligt och diskriminerande eftersom det innebar att fackligt anslutna och aktiva utsattes för en ogrundad särbehandling. Däremot kunde de inte få gottgörelse enligt den finska likabehandlingslagen, eftersom gottgörelse inte fi nns föreskriven som en påföljd för denna typ av diskriminering. Högsta domstolen beviljade prövningstillstånd.

HD konstaterade att en arbetstagare enligt den finska arbetsavtalslagen 13:1 har rätt att höra till en fackförening och att verka i denna. Det är förbjudet att begränsa denna rätt, och avtal som inskränker den är ogiltiga.

Vidare konstaterade HD att var och en åtnjuter mötes- och föreningsfrihet enligt artikel 11.1 i den Europeiska mänskorättskonventionen (EKMR), vari även rätt att grunda och ansluta sig till fackföreningar ingår. Denna rätt kan endast begränsas på de grunder som särskilt omnämns i artikeln. HD hänvisar dessutom till den Europeiska mänskorättsdomstolens avgörande i målet Demir och Baykara från 2008, där denna med hänvisning bl.a. till ILO-konventionen nr 98 slår fast att rätten till kollektiva förhandlingar har kommit att utgöra en central del av den föreningsfrihet som garanteras i Europakonventionens artikel 11. I avgörandet Enerji Yapi-Yol Sen från 2009 har den dessutom slagit fast att också strejkrätten ingår i den fackliga föreningsfriheten.

HD konstaterar att det inte finns några lagstadgade begränsningar för anställda att delta i en facklig stridsåtgärd, utan att arbetsavtalslagen tvärtom säger att deltagande i en stridsåtgärd inte kan leda till uppsägning. Det finns heller inget i arbetsavtalslagen som tyder på att den anställda kan bli ersättningsskyldig för skador som uppstår på grund av en stridsåtgärd. Det bonusvillkor som tagits i bruk i Stora Enso-koncernen var därför diskriminerande och ska lämnas utan tillämpning. Arbetstagarna var berättigade till bonuslön oberoende av om de deltagit i strejken. I likhet med hovrätten ansåg HD dock att gottgörelse enligt likabehandlingslagen inte kunde utdömas.

Det remarkabla i domen är naturligtvis att HD för första gången stöder sig på den nya praxisen från Europadomstolen i Strasbourg. Däremot väljer den att inte ens hänvisa till den finska grundlagens bestämmelse om föreningsfrihet, som länge i doktrinen har hävdats omfatta strejkrätten.


Arbetslivsinstitutet Eu & arbetsrätt

Institutet för social civilrätt | Webbredaktör