EU & arbetsrätt 2 2012
Finland hittills ensamt om att genomföra sanktionsdirektivet
Om en arbetsgivare som har anställt en illegal invandrare inte betalar lön, ska denne i efterhand ha rätt till betalning som bygger på kollektivavtal, eller till minimilön enligt den fi nska arbetsavtalslagen. Det är innebörden i den lagstiftning som den fi nska riksdagen nyligen antog (proposition RP 3/2012 rd) för att genomföra EU:s så kallade sanktionsdirektiv (2009/52).
Enligt direktivet ska det vara kostsamt för arbetsgivare att anställa medborgare från tredje land som inte har rätt att vistas och arbeta inom EU (se EU & arbetsrätt nr 2/ 2009 s. 6). Om sådana anställningar avslöjas ska arbetsgivaren bli tvungen att betala innestående lön för minst tre månader, plus skatt och sociala avgifter. Dessutom ska företag som anlitar underentreprenörer som har ”illegal” arbetskraft vara solidariskt ansvariga för deras löneförpliktelser.
Den finska regeringen noterar i sin proposition att gällande rätt i stor utsträckning uppfyller direktivets krav. Det är redan förbjudet att anställa papperslösa invandrare så utlänningslagen behöver inte ändras i den delen. Detsamma gäller kravet på att arbetsgivarna ska kunna styrka att en medborgare från tredje land har rätt att arbeta.
Den lön som en papperslös arbetstagare enligt direktivet har rätt att få utbetald i efterhand ska på fi nskt manér bestämmas på grundval av tillämpligt kollektivavtal, eller allmänt bindande kollektivavtal. Om sådana kollektivavtal saknas, hänvisar den nya lagstiftningen till arbetsavtalslagens regel om ”sedvanlig och skälig” minimilön (2 kap. 10 §). Detta kan en papperslös arbetstagare minst begära att få ut i efterhand, om arbetsgivaren inte har betalat lön.
Reglerna om ansvar för underentreprenörers löner till arbetstagare som inte har rätt att arbeta inom EU är en principiell nyordning för både Finlands och Sveriges del. Den finska lagen om beställares utredningsskyldighet och ansvar vid anlitande av utomstående arbetskraft innebär, tvärtemot vad namnet antyder, inte ett sådant ansvar för löner etc. hos underentreprenörerna. Men med sanktionsdirektivet kan huvudentreprenören, eller underentreprenörer i en kedja, numera hållas ansvariga för löner hos underentreprenören, om de kände till att arbetet var illegalt.
På två punkter finns anledning att väcka frågan om direktivet möjligen inte implementerats fullt ut. Den finska lagstiftningen förutsätter att det ”illegala” arbetet ska ha utförts i entreprenörens, eller huvudentreprenörens, lokaler eller arbetsställen. Likaså utesluts entreprenadansvar vid legotillverkning och då tjänster uteslutande utförts i producentens lokaler. Några sådana insnävande formuleringar finns däremot inte i direktivet. På dessa båda punkter förefaller lagstiftningen ha svagt, eller inget, stöd i direktivet.
Åtgärderna för att genomföra sanktionsdirektivet i Sverige dröjer. Regeringen har ännu inte lagt fram lagförslaget i SOU 2010:63 till riksdagen, trots kritik från Europeiska kommissionen. Eftersom direktivet antogs med stöd av fördragets artiklar om migrationsrätt, närmare bestämt ”olaglig invandring”, är det inte tillämpligt på Danmark, som står utanför den delen av EUsamarbetet..
