EU & arbetsrätt 1 2013
FACKLIG ORO: Standarder som strider mot kollektivavtal
när the
new approach tillämpas på tjänster:
Ska Europeiska standardiseringsorgan
bestämma vad
som är ett brott mot ett anställningsavtal
i medlemsländerna?
Det är i varje fall på väg att hända,
upptäckte ett svenskt skyddsombud
som deltog i arbetet med att ta
fram en standard för säkerhetstjänster.
Så fi ck de fackliga organisationerna
upp ögonen för att de har ett
nytt område att bevaka, om det inte
”smygvägen” ska skapas regler på
EU-nivå som strider mot kollektivavtal
och arbetsrättslig lagstiftning i
medlemsländerna. Nu ska nämligen
”the new approach” börja tillämpas
också på tjänster.
Det var på 1980-talet som the new approach var ny. I samband med att Romfördraget ändrades så att EG uttryckligen fi ck möjlighet att anta regler om hälsa och säkerhet i arbetet, hade Europeiska kommissionen kommit på en smart idé. När det gällde maskiner, skyddsutrustning och andra produkter som formar arbetsmiljön skulle säkerhetskraven inte bestämmas av EG:s lagstiftare, utan av de europeiska standardiseringsorganen. På så sätt kunde man undvika politiska slagsmål i ministerrådet om hur hög skyddsnivån borde vara. Det skulle göras till en teknisk fråga.
Och så har det varit sedan dess. Kommissionen uppdrar åt ett standardiseringsorgan att i tekniska termer beskriva vilka krav en viss typ av produkt ska uppfylla för att vara förenlig med EU:s lagstiftning. Resultatet blir en s.k. harmoniserad standard och efter det kan medlemsländerna inte längre ha egna standarder. Formellt är arbetsgivarna i och för sig inte skyldiga att följa dem – en standard är per definition en frivillig norm – men i realiteten blir de närmast tvungna att göra det. Dels brukar europeiska och nationella myndigheter hänvisa till harmoniserade standarder i olika bindande föreskrifter, dels används de gärna som tekniska specifikationer vid offentlig upphandling, så att den som vill lämna in anbud måste rätta sig efter standarden för att kunna vara med och tävla om kontraktet.
Det här har inte bara gjort att
EU har kunnat anta en mängd
regler om minimikrav för hälsa och
säkerhet, det har också gynnat den
fria rörligheten för varor. Kommissionen
har följaktligen fått en smart
idé igen: även den fria rörligheten
för tjänster behöver stimuleras;
därför bör också tjänster standardiseras
på samma sätt. Idag fi nns bara
få tjänstestandarder och de är inte
harmoniserade, utan har kommit
till på initiativ av standardiseringsorganens
egna medlemmar. EU:s
regler om hur det ska gå till att ta
fram harmoniserade standarder
har nämligen inte omfattat tjänster.
Men sedan den 1 januari 2013
gäller en ny EU-förordning som
ska ändra på det. Och standardiseringsorganen
är beredda; inom den
största, CEN, fi nns tekniska kommittéer
för exempelvis transporttjänster,
underhåll (maintenance),
förvaltning av anläggningar
(facility
management) och turisttjänster, för
att bara nämna några.
Men att bestämma vilka kvalitetskrav en tjänst ska uppfylla är något annat än att slå fast tekniska krav på döda ting, eftersom de kan röra den personal som ska utföra arbetet. Det insåg Ulf Jarnefjord, regionalt skyddsombud i Svenska Transportarbetareförbundet, som 2011 deltog i arbetet med att ta fram en europeisk standard för fl ygplats- och luftfartssäkerhetstjänster (EN 16082:2011). Den allra största delen av standarden handlar om personalpolitik, rekrytering och utbildning av personalen. Bland annat anges noga hur ett anställningsavtal ska se ut, och i tretton punkter räknar den upp olika beteenden som innebär att arbetstagaren bryter mot sitt anställningsavtal – med andra ord vad som kan vara saklig grund för uppsägning eller avskedande.
Ulf Jarnefjord kunde se till att Sverige fick ett undantag för dessa två artiklar eftersom frågor som rör anställningsavtal är reglerade i lagen om anställningsskydd och är en sak för arbetsmarknadens parter. Annars hade de gällt för säkerhetstjänster på fl yg och fl ygplatser även i Sverige. Och de gäller i alla andra medlemsländer som inte har anmält att de vill avvika från dem.
Man behöver inte vara konspiratoriskt lagd för att anta att liknande kollisioner kan uppstå igen. Det blir avgörande hur kommissionen utformar sina mandat och hur det nya regelverket kommer att tillämpas. Den Europeiska Fackliga Samorganisationen, EFS, understryker i ett uttalande att standarderna måste respektera kollektivavtal och att det är ILO som ansvarar för att skapa och tolka internationella arbetsnormer. EFS har också dragit slutsatsen att facken behöver ägna mer uppmärksamhet åt standardiseringsarbetet i fortsättningen.
– Det är ju inga trepartssamtal när standarderna tas fram. Det är mest enskilda företagare som sitter i de tekniska kommittéerna och man möter sällan myndighetspersoner eller några fackliga kolleger i de här sammanhangen, säger Ulf Jarnefjord.
EFS är för övrigt kritisk mot hela idén att standarder ska användas för att komma runt svåra lagstiftningsprocedurer. Politiska frågor ska kanaliseras genom demokratiska beslutsprocedurer och inte genom tekniska kommittéer, skriver EFS i uttalandet.
