EU & arbetsrätt 1 2013
ESA ger sig om arbetsklausuler vid
offentlig upphandling...
Eftersom omfattningen av överträdelsen har minskat avsevärt sedan 2008 kommer Eftas övervakningsmyndighet ESA inte att gå vidare med klagomålen på hur Norge tillämpar ILO:s konvention nr 94 om arbetsklausuler i offentliga kontrakt. Så motiverar ESA sitt beslut att lägga ned ärendet – ett beslut som framstår som en politisk kompromiss.
Bara två månader efter EUdomstolens dom i målet Rüffert 2008 öppnade ESA på eget initiativ ett ärende mot Norge (se EU & arbetsrätt nr 3-4/2009 s. 7). ESA ifrågasatte föreskriften om löner och arbetsvillkor i offentliga kontrakt som innebar att upphandlande myndigheter skulle kräva att anställda hos leverantörer och eventuella underleverantörer ska ha kollektivavtalsenliga (tarifflike) löner och arbetsvillkor, eller villkor som inte är mindre förmånliga än ”det som annars är normalt för vederbörande ort eller yrke”. ESA byggde sin argumentation helt och hållet på EU-domstolens resonemang i Rüffert och hävdade att den norska bestämmelsen stred både mot EES-avtalets artikel 36 om fri rörlighet för tjänster och mot utstationeringsdirektivet (96/71). Övervakningsmyndighetens invändningar låg på två plan. Det ena var att föreskriften inte var tillräckligt klar – transparent – när det gällde vilka krav på lön och arbetsvillkor som en tillhandahållare av tjänster (tjenesteytere) skulle ställas inför. Den andra invändningen gick ut på att hänvisningen till ett ”gällande landsomfattande kollektivavtal” innebar att det materiella kravet inte var fastställt på något av de sätt som anges i utstationeringsdirektivets artikel 3.8.
Norges regering anförde att föreskriften inte stred mot EESrätten, men lade sommaren 2010 ändå fram ett förslag med möjliga ändringar. Utkastet gick på remiss (høring), men i första vändan gjordes inget mer åt saken. Ett år senare följde ESA upp med ett så kallat motiverat yttrande där den höll fast vid sin ståndpunkt. Som ”svar” från norsk sida gjordes smärre ändringar i föreskriften. Enligt en ny bestämmelse ska uppdragsgivarna i meddelandet om upphandling eller i förfrågningsunderlaget upplysa om att kontraktet kommer att innehålla krav på löner och arbetsvillkor. Även den materiella regeln ändrades. Kravet på ”kollektivavtalsenliga” villkor etc. ska gälla för områden som inte omfattas av allmängiltigförklarade avtal, och begreppet löne- och arbetsvillkor preciserades (se EU & arbetsrätt nr 4/2011 s.4). Samtidigt framhöll arbetsmarknadsministern att Norge inte skulle böja sig för eventuella krav från ESA på ytterligare ändringar, om det så skulle bli nödvändigt att ta saken till Eftadomstolen.
I december 2012 lade så ESA ned ärendet. Övervakningsmyndigheten konstaterade att föreskriften fortfarande hänvisar till kollektivavtal som inte är allmängiltigförklarade och att upphandlande myndigheter följaktligen kan kräva att utstationerade arbetstagare i vissa branscher får arbetsvillkor som inte är desamma som de som är tillämpliga på andra arbetstagare i branschen i Norge. ESA motiverade sitt beslut att trots detta lägga ned ärendet med att Norge hade fortsatt arbetet med att skapa transparens, och att allmängiltigförklarade minimikrav på löne- och arbetsvillkor gäller på stora områden (”major sectors”), särskilt i byggbranschen. Det handlade, som ESA såg det, om en ökning av antalet allmängiltigförklarade kollektivavtal. Därmed har omfattningen av överträdelsen avsevärt minskat (”the scope of infringement has signifi cantly been reduced”). Samtidigt gjorde ESA det vanliga förbehållet om att kunna ta upp ärendet igen, om ny information eller andra omständigheter gör det motiverat.
ESA:s avgörande framstår helt klart som en politisk kompromiss. Även om Norge har tillmötesgått invändningen om bristande transparens, i varje fall en bra bit på väg, kan man svårligen påstå att antalet allmängiltigförklarade kollektivavtal ökat eller att de täcker ett större område. Det är möjligt att ESA:s avgörande har samband med att Europeiska kommissionen har varit skeptisk till övervakningsmyndighetens ståndpunkt.
