EU & arbetsrätt 2 2013
Sanktionsdirektivet genomförs två år för sent i Sverige
En tredjelandsmedborgare som fått anställning i Sverige utan att ha arbetstillstånd men som sedan inte fått någon lön kommer från den 1 augusti att ha lagstadgad rätt till ersättning i efterhand från sin arbetsgivare. Det är innebörden av en ny lag, Lagen om rätt till lön och annan ersättning för arbete utfört av en utlänning som inte har rätt att vistas i Sverige, som genomför EU-direktivet 2009/52. Sanktionsdirektivet, som det kallas, syftar till att genom olika sanktioner avskräcka arbetsgivare från att anställa medborgare från tredje land som inte har rätt att vistas och arbeta inom EU. Men det innehåller också vissa arbetsrättsliga regler som nu alltså genomförs i svensk rätt.
Den nya lagen liknar den som
Finland införde redan förra året
(EU & arbetsrätt nr 2/2012
s. 4).
Om arbetstagaren och arbetsgivaren
tvistar om innestående lön ska
arbetsförhållandet antas ha varat
i tre månader på heltid med en
lön motsvarande minimilön enligt
kollektivavtal eller etablerad praxis
i branschen. En förutsättning för
att arbetsgivaren ska bli ersättnings-skyldig
är dock att denne har
anställt arbetstagaren utan att vidta
sådana kontrollåtgärder som utlänningslagen
förutsätter.
Är arbetsgivaren anlitad som underentreprenör ansvarar arbetsgivarens uppdragsgivare och uppdragsgivare i tidigare led solidariskt med varandra för att arbetstagaren ska få sin betalning. En uppdragsgivare som vidtagit rimliga kontrollåtgärder och som inte insåg eller hade skälig anledning att anta att arbetsgivaren hade ”papperslösa” personer anställda undgår dock ansvar. Vad som är ”rimliga kontrollåtgärder” varierar från fall till fall och preciseras inte närmare i lagstiftningen. Det ansågs till och med vara olämpligt att göra.
Sverige är sent med att implementera sanktionsdirektivet som skulle ha varit genomfört av medlemsstaterna senast den 20 juli 2011. Den nya lagstiftningen träder alltså i kraft drygt två år för sent.
