EU & arbetsrätt 3 2013
Finland ratificerar nya ILO-konventionen medan Sverige tvekar
Den 5 september trädde ILO:s konvention nr 189 om anständiga arbetsvillkor för hushålls-arbetare i kraft. I juni i år beslöt dessutom EU:s ministerråd att medlemsstaterna får ratificera konventionen (se EU & arbetsrätt 2/2013 s. 5). Finland är redan på väg att göra det. Däremot är det långt ifrån klart om Sverige kommer att ratificera den.)
53 miljoner människor i världen arbetar i andra människors hushåll. Av dessa är 83 procent kvinnor och många barn. Det regelverk som är tillämpligt på dem är ofta mycket bristfälligt, och det var en stor landvinning när ILO:s konvention om anständiga arbetsvillkor för hushållsarbetare antogs 2011.
Hittills har tio stater ratificerat den, varav två EU-länder. Senast 18 månader efter att en konvention antagits ska medlemsstaternas regeringar enligt ILO:s konstitution meddela de folkvalda hur regeringen ser på ratifikationsfrågan. Något sådant besked har ännu inte lämnats av den svenska regeringen. En skrivelse till riksdagen är dock aviserad till december 2013.
Vissa ledtrådar inför det svenska ställningstagandet kan dock hämtas från behandlingen i den svenska ILO-kommittén, som har i uppdrag att bereda frågor om ratifikation av ILO-konventioner. När det gällde konventionen om hushållsarbetare skrev den i sitt yttrande till regeringen att det finns oklarheter som måste analyseras ytterligare innan ratifikation kan övervägas. Inom den svenska tjänstesektorn och vården förekommer exempelvis kollektiv-avtal som inte uppfyller konventionens krav. Det är oklart i vilken mån det går att undanta dessa arbetstagare vid ratifikationen. Andra osäkerhetsmoment är om svensk rätt uppfyller kraven om skydd för anständiga levnadsförhållanden med respekt för privatlivet för inneboende hushållsarbetare (artikel 6), på information om anställningsvillkor både i själva anställningsavtalet (artikel 7) och i anställningserbjudandet (artikel 8) på förfarandet för löneutbetalningar (artikel 12) och på bemanningsföretag (artikel 15).
I många av dessa fall krävs att ny lagstiftning antas för att svensk rätt ska bli förenlig med konventionens krav. Frågan är om regeringen är beredd att föreslå sådana åtgärder. Arbetsmarknadens parter är splittrade. Svenskt Näringsliv och Sveriges Kommuner och Landsting stödjer inte en ratifi kation medan LO, Saco och TCO förespråkar att eventuella hinder för ratifi kation ska undanröjas.
En ytterligare komplikation har dessutom tillkommit. Arbetsmarknadsdepartementet har fått ett informellt besked från ILO:s sekretariat om att konventionen också ger rättigheter till papperslösa arbetstagare, och enligt kommittén behöver man analysera även vilka konsekvenser detta får. Av ILO:s konvention nr 143 om migrerande arbetstagare, som Sverige ratificerade redan 1982, framgår att papperslösa migrerande arbetstagare bl.a. ska garanteras grundläggande mänskliga rättigheter. ILO:s expertkommitté bad nyligen regeringen redogöra för hur Sverige uppfyller detta krav. Den svåra frågan för regeringen lär därför bli om konvention nr 189 utsträcker skyddet för hushållsarbetare även till andra områden än grundläggande mänskliga rättigheter, eftersom Sverige redan har åtagit sig att garantera dessa för alla migranter oavsett status. Vilka rättigheter en papperslös arbets-tagare kan göra anspråk på enligt svensk rätt är långt ifrån klarlagt. Ett klargörande vore välkommet och skulle kunna få effekter även för andra arbetstagargrupper än hushållsarbetare.
Bland de nordiska länderna verkar Finland ha kommit längst i ratifikationsfrågan. Den finska regeringen kommer inom kort att föreslå riksdagen att ratificera konventionen. Frågan om vilket skydd papperslösa ska garanteras tycks inte ses som något problem i Finland.
