EU & arbetsrätt 4 2013


 

Kan polsk lag hindra finska fack från att företräda sina medlemmar – och vad kan ingå i utstationerads minimilön?

Ett stort mål, vars utgång kan få avgörande betydelse för fackförbundens möjligheter att företräda sina medlemmar i domstol, har hänskjutits till EU-domstolen av Satakunta tingsrätt i Finland. Den grundläggande frågan i tvisten är vilken lön 186 elektriker från Polen hade rätt till enligt utstationeringsdirektivet (96/71) när de arbetade vid kärnkraft-verksbygget i Olkiluoto. Men innan tingsrätten kan avgöra den frågan måste den ta ställning till om det finska Elektrikerförbundet över huvud taget har rätt att föra deras talan. Såväl den danska som den svenska regeringen har yttrat sig i målet vid sidan av den finska.

När de polska elektrikerna fick klart för sig att de inte hade fått betalt i enlighet med de allmänt bindande kollektivavtalen i Finland överförde de sina lönefordringar till Elektriker-förbundet, som gick till domstol för att driva in dem. Deras arbetsgivare, det polska företaget Elektrobudowa Spolka Akcyjna, invänder dock att de summor som förbundet kräver för sina medlemmars räkning går utöver den minimilön som en värdstat kan ålägga ett utländskt företag att betala enligt utstationeringsdirektivet. Dessutom, hävdar arbetsgivaren, har Elektrikerförbundet inte ens rätt att väcka talan eftersom polsk lag ska tillämpas. Enligt artikel 84 i den polska lagen om arbete är det inte tillåtet att överföra fordringar som följer av anställningsförhållandet till någon annan.

För att kunna avgöra tvisten har tingsrätten i Satakunta fyllt två A4-sidor med frågor till EU-domstolen. De handlar om tolkningen av såväl artikel 47 om rätten till effektivt rättsmedel i EU-stadgan om grundläggande rättigheter som innebörden av Rom I-förordningen om tillämplig lag och det protokoll till Lissabonfördraget där Polen och Förenade kungariket reserverar sig mot rättighetsstadgan. Till det kommer en rad frågor om vad som kan ingå i begreppet minimilön i utstationeringsdirektivet. Här undrar tingsrätten bland annat om det, utöver grundtimlönen, också kan omfatta ackordsgarantilön, semesterlön, dagtraktamente och ersättning för den dagliga resan till arbetet.

Målet är av stort principiell betydelse i hela Norden. Den svenska regeringen har yttrat sig både till stöd för fackföreningars rätt att företräda sina medlemmar i tvister och i frågan om vad som kan ingå i minimilönen. Även Danmarks regering har yttrat sig över frågorna om minimilön.

 

Arbetslivsinstitutet Eu & arbetsrätt

Institutet för social civilrätt | Webbredaktör