EU & arbetsrätt 4 2013
Medlemsstaterna fick rätt i dragkamp om EU-tjänstemäns löner
Det är medlemsstaternas regeringar som avgör om det har inträffat ”en allvarlig och plötslig försämring av den ekonomiska och sociala situationen”, och därmed också om lönerna för tjänstemännen vid EU:s institutioner automatiskt ska räknas upp, eller om de ska beräknas enligt en undantagsregel. Det har EU-domstolen nu slagit fast i en dom som sätter punkt (?) för en mångårig dragkamp mellan Europeiska kommissionen och ministerrådet.
Det var 2009 som ministerrådet först vägrade att anta kommissionens förslag till årliga höjningar av löner och pensioner för EU:s tjänstemän (se EU & arbetsrätt 3/2012 s. 4). Förslaget innebar, enligt huvudregeln i tjänste-föreskrifterna, att lönerna skulle anpassas efter hur levnadsomkostnaderna i Bryssel och köpkraften för vissa medlemsstaters egna tjänstemän hade utvecklats under året. Men ett antal medlemsstater, bland dem Danmark, ansåg att det hade inträffat en allvarlig och plötslig försämring av den ekonomiska och sociala situationen, och då ska lönerna inte räknas upp med automatik utan bestämmas utifrån en undantagsregel. Kommissionen stod på sig och regeringarna likaså, och efter många turer har nu EU-domstolen klargjort vad som gäller.
Det är ministerrådet, inte kommissionen, som ska avgöra om den ekonomiska situationen är sådan att undantagsklausulen blir tillämplig. Om ministerrådet kommer fram till att det är så, är kommissionen skyldig att lägga fram ett förslag som bygger på undantagsregeln. Det ska sedan behandlas av ministerrådet och Europaparlamentet. Hittills har parlamentet inte fått vara med och besluta om EU-tjänstemännens löner. Det kan tilläggas att parlamentet stödde kommissionens ståndpunkt i målet.
