EU & arbetsrätt 2 2014
Likabehandling när det gäller lön vid företagsintern omflyttning
Arbetstagare som är anställda i företag utanför EU och som förflyttas till någon av företagets enheter i ett av EU:s medlemsländer ska ha rätt till samma lön under tiden där som andra arbetstagare i landet. När det gäller andra anställningsvillkor ska de minst ha de förmåner som anges i utstationeringsdirektivet. Det blev kompromissen i direktivet om företagsintern förflyttning av personal som antogs den 15 maj.
Direktivet tar sikte på förflyttning av personal inom transnationella företag och koncerner. Personen i fråga ska vara en chef, specialist eller praktikant som är anställd i ett företag som är etablerat utanför EU och som förflyttas till en del av företaget eller koncernen i en EU-medlemsstat. Förflyttningen ska vara i minst tre månader och högst tre år för specialister och chefer och upp till ett år för praktikanter.
Direktivet innehåller villkor för inresa, ett gemensamt tillstånd för vistelse och arbete och krav på beslut om ansökningar inom 90 dagar. Det slår också fast en rad rättigheter för arbetstagaren under vistelsen i EU-medlemsstaten. I huvudsak utgår dessa rättigheter från likabehandlingsprincipen.
En av stötestenarna under förhandlingarna har dock varit om denna grupp ska likställas med utstationerad arbetskraft eller med andra arbetskraftsmigranter. Framförallt Europa-parlamentets sysselsättningsutskott har verkat för att de ska behandlas som arbetskrafts-migranter. Frågan har betydelse för vad som ska ligga till grund för deras arbetsvillkor under vistelsen i EU. Resultatet blev till slut en kompromiss. När det gäller alla arbetsvillkor för-utom lön ska dessa personer åtminstone behandlas på samma sätt som arbetstagare som utstationeras till den medlemsstat där arbetet utförs (artikel 18.1). Det är således den hårda kärnan i utstationeringsdirektivet (96/71) som utgör miniminormen. En central skillnad är dock att lönen inte får vara sämre än den som betalas till arbetstagare som har en jämförbar befattning i enlighet med lagar, kollektivavtal eller praxis i den medlemsstat där värd-företaget är etablerat(artikel 5.4b).
En viktig komponent i direktivet är också att företaget eller koncernen enligt vissa förut-sättningar kan flytta runt arbetstagaren till sina enheter i olika EU-medlemsstater och att han eller hon då kan ta med sig sin familj på mer gynnsamma villkor än vad som framgår av familjeåterföreningsdirektivet (2003/86). Danmark, Storbritannien och Irland står utanför detta direktiv.
