EU & arbetsrätt 2 2015


EU:s insolvensförordning avgör om avgångsvederlag kan betalas ut

Kommer de tidigare anställda i det franska företaget Nortel Networks SA (NNSA) att få ut de avgångsvederlag som de förhandlade till sig när företaget var under likvidation 2009? Det är den materiella frågan i ett mål som EU-domstolen nyligen har behandlat. Men den fråga som EU-domstolen fick ta ställning till var processrättslig: Vilket lands domstol är behörig att avgöra vilka av konkursgäldenärens tillgångar som kan tas i anspråk, och enligt vilket lands lag ska den frågan prövas?

Det franska bolaget NNSA tillhörde den kanadensiska koncernen Nortel Networks Limited. Koncernen fi ck ekonomiska svårigheter och 2009 inledde en engelsk domstol insolvens-förfaranden mot alla Nortelbolag i EU-länderna, enligt EU:s förordning nr 1346/2000 om insolvensförfaranden. En fransk domstol beslöt sedan att sätta igång likvidationen av det franska bolaget, vilken alltså löpte parallellt med huvudförfarandet vid den engelska domstolen.

Genom en strejk lyckades de fackliga organisationerna och företagsrådet vid NNSA få konkursförvaltaren att gå med på ett avgångsvederlag för de anställda. En del av det skulle betalas ut först efter att verksamheten hade upphört och alla tillgångar avyttrats. Hur stort det blev skulle alltså bero på hur mycket pengar som då fanns kvar.

Men förvaltarna i de parallella insolvensförfarandena hade också kommit överens med varandra om att konkurskostnaderna skulle prioriteras, oavsett var de sålda tillgångarna fanns. De medel som kom in skulle placeras på spärrade konton och fick bara delas ut enligt avtal mellan alla berörda enheter.

När företagsrådet vid NNSA krävde att den franska förvaltaren skulle betala ut avgångs-vederlagen fick det följaktligen nej, med hänvisning till att det skulle uppstå ett stort under-skott på grund av betalningskrav från förvaltare i de andra länderna. Företagsrådet och några tidigare anställda gick till domstol och yrkade att avgångsvederlagen skulle betalas ut, med hänvisning till att de hade direkt och exklusiv rätt till NNSA:s andel av vad man fått in på försäljningen av koncernens tillgångar.

Tribunal de commerce de Versailles där de hade väckt talan var osäker på om den var behörig att avgöra vilka av konkursgäldenärens tillgångar som kunde tas i anspråk i det franska insolvensförfarandet, och om den i så fall skulle tillämpa fransk eller engelsk rätt. Följaktligen bad den EU-domstolen om hjälp med att tolka EU:s förordning nr 1346/2000. EU-domstolen svarade att den franska domstolen är behörig vid sidan av den engelska och att fastställandet av vilka tillgångar som kan tas i anspråk i konkursförfarandet i Frankrike ska ske enligt artikel 2g i insolvensförordningen.


Arbetslivsinstitutet Eu & arbetsrätt

Institutet för social civilrätt | Webbredaktör