EU & arbetsrätt 3 2015
ESA håller med Eftadomstolen i grälet om norska varvsmålet
Ska grälet mellan Eftadomstolen
och Høyesterett
om domen i det norska
varvsmålet
(E-2/11
STX Norway
Offshore) sluta med att den förstnämnda
får döma i ett mål där den
själv i realiteten är part? Så kan det
bli, eftersom Eftas övervakningsorgan
ESA lutar åt att Norge bryter
mot EES-avtalet genom att stå fast
vid Høyesteretts slutsats att ersättning
för resekostnader, mat och
husrum kan ingå i den minimilön
som utländska företag ska betala
sina utstationerade anställda.
Som EU & arbetsrätt tidigare
rapporterat utbröt en öppen
kontrovers mellan de båda domstolarna
sedan Høyesterett dömt
tvärtemot
Eftadomstolens tydliga
fingervisningar om vilka förmåner
som kan ingå i minimilönen till
utstationerade varvsarbetare (se nr
4/2013 s. 1). Bland annat publicerade
Eftadomstolens president
Carl Baudenbacher en debattartikel
där han hävdade att det innebar ett
brott mot EES-avtalet att inte följa
domstolens yttrande. Som slutkläm
antydde han att övervakningsmyndigheten
ESA skulle kunna ställa
Norge inför rätta för detta.
Och det dröjde inte länge förrän ett klagomål över Høyesteretts dom kom in till ESA. I juli i år fick den norska regeringen en formell underrättelse där ESA preliminärt drog slutsatsen att Norge inte uppfyller sina förpliktelser enligt EES-avtalet, genom att fortsätta allmängiltig-förklara regler som innebär att arbetare som utstationeras inom varvsindustrin, bygg-branschen och rengöringsbranschen har rätt till ersättning för resekostnader och mat och husrum.
Även om ESA framför allt argumenterar mot hur Høyesterett har tolkat utstationerings-direktivet, resonerar övervakningsmyndigheten också om förhållandet mellan Eftadomstolen och de nationella domstolarna. Precis som Baudenbacher menar ESA att nationella domstolar i EES-länderna är skyldiga att rätta sig efter Eftadomstolen, även om det heter att dess avgöranden enbart är rådgivande.
I sitt svar till ESA instämmer Norges regering i att systemet med rådgivande yttranden är ett viktigt verktyg för att åstadkomma en enhetlig tolkning av EES-rätten. Samtidigt påpekar den att EES-avtalet inte innehåller någon skyldighet för de nationella domstolarna att ställa frågor till Eftadomstolen, och att det inte finns några sanktioner om de inte gör det. Dess-utom är domstolens yttranden som sagt rådgivande.
När det gäller sakfrågan påminner regeringen om att Eftadomstolen själv skriver att bedömningen av om ersättningsreglerna kan anses röra ordre public måste göras av den nationella domstolen med hänsyn till alla omständigheter i målet. Och det är just vad Høyesterett har gjort. Den gjorde en ingående analys av ett omfattande faktamaterial och kom fram till att bestämmelserna är viktiga för att bevara stabiliteten i den norska arbets-marknadsmodellen och lönebildningssystemet, skriver regeringen som erbjuder sig att skicka över hela utredningsmaterialet till ESA. Den avslutar med att berätta att den med eftertryck har uppmanat parterna att ta upp förhandlingar med varandra om de utmaningar som hör ihop med det norska allmängiltighetssystemet.
Nu återstår att se om ESA låter sig övertygas eller om myndigheten beslutar att inleda ett fördragsbrottsärende.
